Igår gjorde polisen en razzia hos en svartklubb på kulturhuset Utkanten. Sydsvenskan skriver om det och polisen har skickat ett PM om händelsen. I vanlig ordning. Enligt polisens PM om händelsen beslagtogs 43 flak öl, beslagtogs 39 flaskor starksprit, 66 liter vin, 6 slangbomber, 3 grön laserpekare, 4 expanderbatonger, 3 sprayburkar med pepparspray, uniformsbyxa och båtmössa tillhörande polisen och slutligen en mycket kraftig slangbella. Punkt. Inget mer.
Vad polisen INTE berättar i sitt PM, eller någon annanstans var:
1) Tekniska roteln var där. För att stänga en svartklubb (!?)
2) Polisen var även uppe i ovanvåningen av Utkanten och beslagtog ett större tiotal datorer samt annan elektronisk utrustning som inte hade något med svartklubben eller andra olagligheter att göra. Denna utrustning tillhörde den legala föreningen forskningsavdelningen.
Jag ser två problem. För det första att polisen, med sitt våldsmonopol, beslagtar utrustning från vanliga ideela föreningar. Det är absurdt och antidemokratiskt. Polisen ska inte få fungera så. Men dessutom implicerar pressmeddelandet från polisen att de aktivt undanhåller information om sina arbetssätt. Och det blir ännu värre av att tillslaget från forsken kan tolkas som ett sätt att stänga ner en förening som de inte gillar. Forsken gör inget olagligt, men de lär sig att göra saker som kan användas i illegala syften. Ungefär som kampsport och ingenjörsutbildningar.
Kopieringsförbud är bullshit. Filosofin är värre än sanningsrörelsen. Nya filosofiska epoker uppstår när folk är trötta på pågående bullshit. Filosofi och teologi är värre ihop än öl och vin. Determinismens metafysiska natur gör att vi aldrig kommer förstå hur vi slavar under determinismen. Vad är 'slaveri' och 'förstånd' om inte pseudoantideterministiska begrepp? Inom filosofin innebär 'storslaget' samma som 'utflippat'. Inlärd filosofi kan aldrig vara sann.
Min första tanke var hur sur jag var på svinrika artister. Men det är ju i grunden inte fel. Nej, vad som är fel med dagens upphovsrätt är inte att rika artister (och ännu rikare mediaföretag) får svinmycket pengar. Felet är att mindre artister inte har samma möjlighet att ta sig in på marknaden. Det är redan visat att fildelare inte bara köper lika mycket kultur, utan även mycket bredare kultur. Det är mycket fler smala och okända artister. För mig är det självklart. Vi är en grupp som gått från oligopolkontrollerad mainstreamradio (Hej SR!) till DC-hubbar och användargenererad nätradio. Jag vill säga att internet och det som idag är illegal fildelning kan vara det bästa som någonsin hänt kulturen.
Därför ska Piratpartiet föra en politik som sätter kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavaren. Som kulturälskare vill jag ha en så välmående och samtidigt bred kultur som möjligt. Vi måste ha en mer utilitaristisk syn på upphovsrätten. En syn vi har på alla andra marknader (Iallafall marknadsliberala människor).
Reformera upphovsrätten med kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavarens intressen!
Alla citat kommer från Loke Nybergs "Schyssta killens sång". Inlägget handlar om vikten av individer.
"För jag är den schyssta killen. Biten utav tjejbacillen. Det är helt okej med skämt som rör min kropp eller potens. Och det är klart att jag försvarar dig mot andra onda karlar. Ber om ursäkt för vår usla existens. Jag lider med din mens. Ser inget kön bara person. Jag finner ingen attraktion i den nervösa energin hos en kåt och glad blondin. Nej, om en kvinna nånsin skulle få mig kär ska hon va' vildvuxen och lesbian och SCUM-reaktionär."
'Individ' är ett nyckelbegrepp för mig. Jag vill se alla individer och alla deras speciella egenskaper som en kompetens som bara väntar på att sättas i sammanhang.
(Biologirecap börjar här) Tankesättet kommer från biologin. Minsta lilla skillnad mellan två liknande konkurrerande arter gör att de separerar sina nischer. Vi kan tänka oss två fågelsläkten från samma art. I början är de så gott som likadana. Plötsligt blir en av släktena mycket starkare. De utvecklas muskelmässigt och kan lätt konkurrera ut det andra släktet när det gäller att hitta mat. De är ju starkare och snabbare tack vare sina muskler.
Ska det andra släktet ses som svagare och dö ut eftersom det är utkonkurrerat? Nej, vad som troligen kommer hända är att det andra släktet kommer börja jaga vid andra tider på dygnet. Tack vare att det andra släktet inte har så mycket muskler kommer det kunna vara vaken och aktiv längre perioder (En muskelknutte behöver mer sömn och mat för att hålla igång). Vi kan alltså anta att det andra släktet kommer överleva genom att jaga mer på kvällen och morgonen. (Biologirecap slutar här)
På samma sätt vill jag se kön. Det är ett faktum att män och kvinnor är olika. Just nu ser jag ett uttömmande av begreppet manlighet. Man försöker flytta normerna för könen närmare varandra som i ett försök att jämna ut de skillnaderna mellan könen. Men frågan vi måste ställa till män som kvinnor, radikalfeminister och svin, är: Vill vi ha ett samhälle där alla har liknande egenskaper? Eller vill vi ha ett samhälle av mångfald, där alla har sin unika plats? Jag talar inte om att förvisa kvinnor och män till olika yrkesgrupper, jag talar om att låta varje individ utveckla de enskilda egenskaper den besitter för att tillsammans forma ett samhälle som är bäst för alla.
Jag är beredd att offra en potentiell rättvisa mellan könen för att få ett samhälle där det är skillnad mellan könen, där man inte trycks in i en allmän människomodell. Jag kan acceptera både kvinnor som agerar dörrmattor och män som inte kan agera emotionellt för att få vara den jag är. På samma sätt som jag accepterar vissa fördomar för att jag vill kunna njuta av kulturella influenser av andra.
Så jag uppmanar er: Var inte rädd för kategorier eller klyschor. Var istället rädd för att gömma er identitet till gruppens förmån. Värna vikten av att det finns individer i samhället. Det gäller inte bara manlighet. Det gäller alla stereotyper. Bekämpa avidentifieringen och avsexualiseringen av mannen. Bekämpa avkategoriseringen av individer. Håll fast vid er själva, the very thing that makes us living.
"Ja, sån är din schysta kille för det var väl så du ville att jag skulle vara för att kunna godkännas som vän. Att jag är blek och len i hyn, bisexuell och androgyn. En form av acceptabelt undantag bland män. Som insett sanningen: Min manlighet är blott ett skal. Jag vill bli genusneutral. Göra bot och bättring och radera, operera och kastrera varenda del av mig som upplevs maskulin. Sen kan vi tjura med varann och sjunga alla män är, Alla män är, Alla män är svin!"
DISCLAIMER: Det här är inget nytt i piratpartiets politik. Det är ingen kritik inåt. Det är ett statement utåt. Vi har varit antirasistiska sedan starten. Vi har alltid värnat om grundläggande rättigheter. Vi har till och med implicit tillåtit vård till papperslösa med förslaget om sjukvårdspolitik. Det här uppropet handlar om att jag ser så mycket ljus i partiet när det gäller människors jämlikhet och rättigheter. Det är något nytt att behandla dem så kompromisslöst. Jag vill visa Sverige det.
Piratpartiet är på kollisionskurs. Partiet har sedan starten kretsat kring grundläggande rättigheter. Dessa rättigheter är både medborgarrättigheter och mänskliga rättigheter. Vissa rättigheter låter så självklara. Yttrandefrihet är det inte många som motsätter sig. Ordet smakar ju bra. Samma sak gäller mänskliga rättigheter. De vill man ju befatta sig med. Men ändå är det folk som vill göra undantag. Man tycker att yttrandefrihet bara gäller vissa typer av kommunikation (I regel internet). Därför står det i Piratpartiets principprogram (3.0):
"Staten ska respektera grundlagen även i praktiken. Respekt för medborgarna och deras integritet skall innebära att principer som tortyrförbud, lagstiftningsintegritet, rättssäkerhet, budbärarimmunitet och korrespondenshemlighet är okompromissbara. Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning."
Notera ordvalen i fetstil. Man är noga med att notera att människorätt faktiskt är hugget i sten.
Och internet är inte det enda undantaget politiker gör i människorätter. Geografisk härkomst är en annan. Jag är väl medveten om att medborgarrätter bara gäller medborgare, och jag förespråkar inte ökad invandring. Men även flyktingar som inte beviljats asyl måste bemötas med samma mänskliga rättigheter som vi svenskar ger varandra. Allt annat är ett övergrepp. Därför är jag med på uppropet mot vad som händer i Vellinge. Handlar det om övergrepp mot mänskliga rättigheter blir det automatiskt en piratfråga. Jag citerar uppropet:
Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?
När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.
Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.
Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:
"Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning."
Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnestymed flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!
Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.
Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!
Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att copypasta det här inlägget på sin egen blogg.
Det är upp till framtidsklustret att ta tag i byggandet. Vi måste visa att vi inte bara river kunskapssamhället, utan också bygger det fria och neutrala internet. Visa att vi inte störtar skivbolagen, utan bygger den nya kulturen. Visa att vi inte dödar folks trygghet, utan ständigt arbetar för fritt tänkande och positiva friheter att agera. Att vi bygger ett samhälle. För liksom arbetarrörelsen inte bara rev ner det ojämlika samhället som industrialismen resulterat i utan även byggde en miljö där produktionen kunde maximeras på rättvisa villkor bör vi bygga ett samhälle där kunskapsutbyte kan maximeras på lika villkor för alla. För att detta ska vara möjligt kan inte samhället dela upp oss i producenter och konsumenter av kultur, vi måste vara deltagare. På samma sätt som arbetarrörelsen tog oss från underklass och överklass närmare medborgare i ett jämlikt samhälle.
Så fortsätt bygga. Istället för att klaga på skivbolagen, studera modern kultur och presentera din lösning på hur man kulturmaximerar och hur man gör detta på bättre villkor. Bygg vårt kultursamhälle istället för att riva det gamla. Kom ihåg tankesättet. Tänk aldrig att något måste bort, tänk att det måste ersättas eller förändras. Kom ihåg retoriken. Tala inte om storebrorssamhället utan att berätta om alternativet.
Framtidsklustret, och just den här gången med Piratstudenterna i spetsen, har en artikel på gång om visionerna kring internet och kunskap på universitetsnivå. Även om jag är informationsnihilist personligen blir nog tidningen lite pissed om jag läcker den innan publicering. Vi ses när den trycks. Vill du delta i framtidsklustret? Var det! Vi twittrar under #Framtidsklustret och bloggar om framtidsklusterämnen. Vi diskuterar framtidsklusteridéer.
Jag skapar ett nytt uttryck: Kopimi. Det ska beteckna en livshållning animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopiera utan källor. Om du då känner dig naken, använd falska källor. Ungefär som att du romantiserar kluster trots att du har ett kontrollbehov. Citera dig själv. Ofta. Saker som du aldrig sagt. Om du blir tillfrågad om citaten i efterhand, avsäg dig ansvar och påstå att de kommer från Simon Rosenqvist. Arbeta i kluster för att skapa maximal oordning. Om klustret fungerar, hävda pyramidstruktur. Eller när du tänker outside the box, inse att du aldrig definierat boxen från första början. Redovisa mig som källa.
Läs bloggar för att störta seriösa branscher så att folk slipper sitta på kontor. Om du blir tillfrågad om det, hänvisa internet som källa. Förr eller senare kommer Blondinbella konkurrera ut Expressen. Du har mitt trovärdiga ord. Mitt ord är infinit kopierbart. Jag startade internet. Ta åt dig äran för saker du inte skapat. Särskilt materiella. Hävda därefter ägande. Jag äger internet.
Om du har uppsåt, förneka. Om du saknar uppsåt, ange källa. En auktoritet. Filosofi är faktiskt den enda sanna vetenskapen. Allt annat är avkommor och appliceringar. Hänvisa till Jesus. Om ett projekt lyckas, blir det omtyckt. Om ett projekt är omtyckt, rasera det. Som Churchill sa: Överraskning är essentiellt. Dra kablar i skogen för bättre internetpenetration. Ange kära Eskil som källa.
Men det intressanta är faktiskt inte att ett kapitalistiskt företag är ute efter att tjäna pengar på allmänhetens bekostnad – det sker ju hela tiden. Det intressanta är hur svenska myndigheter reagerar när detta händer. Dessutom är Monique Wasteds formulering "nu har vi fått ett förbud mot Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm" otroligt humoristisk, vilket också Lisa Magnusson så skarpt noterar. Det var befriande att se första kommentaren. Någon vågade säga ifrån, bita tillbaka, slå och krossa. I teorin skulle man hur lätt som helst kunna lura någon till det brottet och en sån låg tröskel är oerhört instabil. I ett mindre rättsäkert läge definitivt enkelt att missbruka - och är den nånstans rättsäkerhet först riskerar att strypas är det i övergreppsfall. När någon stackars parvel säger "datakörkort" skrattar vi så att vi håller på att kissa ned oss.
En otroligt mörk bild målas upp av den immaterialrättsliga historien. En bild som säger överraskande mycket om immaterialrätterna själva. Carla Hesses "The rise of intellectual property, 700 b.c.–a.d. 2000: an idea in the balance":
"Throughout the world, the early modern period witnessed the emergence of elaborate systems of prepublication censorship, state-licensed monopolies to control the burgeoning printing and publishing trades, and the use of royal letters of patent or “privileges” to give exclusive monopolies for the printing and publication of authorized texts."
"State-licensed monopolies on texts, on technical inventions, and on the means of reproducing them successfully wedded the commercial interests of publishers, printers, and other technical entrepreneurs to the ideological needs of absolutist states to control the knowledge that circulated in their realms. Throughout the early modern world the development of commercial printing and publishing thus first occurred through a system of state-licensed monopolies, sanctioned by religious ideologies, that made no mention at all of intellectual property rights. The prevailing theories of knowledge and of political legitimacy made such rights inconceivable."
Men jag är ingen dystop egentligen, så jag vänder mig till samtidshistorikern Rasmus Fleischers "Det postdigitala manifestet" för att se en ljus framtid:
"11
Låt oss i tanken ta sikte på en singularitetspunkt: det totala överflödet. Punkten då vi närsomhelst, varsomhelst, i vilket sammanhang som helst kan välja att lyssna på vilken förinspelad musik som helst. Vi är ännu inte där, men vi omges sedan några år av digitala lagringsmedier som gör det möjligt att föreställa sig denna punkt. Kurvan för hur mycket som ryms på billiga lagringsmedier i fickformat stiger exponentiellt. I förrgår mätte vi våra hårddiskar i megabyte, igår i gigabyte, idag i terabyte och vi rör oss stadigt mot den dag då vi bär runt på petabyte. Där någonstans börjar det bli praktiskt möjligt att i sin ficka lagra all musik som någonsin har utgivits. Ungefär ett dussintal år verkar vi ha kvar, men det vi bör uppmärksamma är att tendensen påverkar oss redan idag. Hur många människor som i praktiken kommer att vilja ha det hypotetiska fickminnet är däremot mindre relevant. Singularitetspunkten är fastställd och mot den bör vi pröva våra tankar om musikens framtid.
En konsekvens av att ha all musik som någonsin spelats in på sitt fickminne är att den kan kopieras till ett annat fickminne, från person till person, utan någon praktisk möjlighet till kontroll utifrån. En ännu viktigare konsekvens är att den omedelbara tillgängligheten på ett eller annat sätt förändrar vår relation till musik. Om det ökar eller minskar vår förmåga att beröras av musik är än så länge en öppen fråga."
"14
Någon form av devalvering har med andra ord skett, men vad är det som har devalverats? Frågan hade varit enklare att besvara om det var så att musikaliska upplevelser i allmänhet var på väg att tappa sitt värde för människor. Då kunde vi utropa musikens historiska slut, i linje med den estetisk-filosofiska idén om konstens slut som under de senaste tvåhundra åren återkommit i ständigt nya versioner. Blotta tanken på musikens slut är dock absurd. Detsamma gäller föreställningen om att digitaliseringen skulle kunna orsaka något slags allmän brist på musik.
Däremot lär oss historien att musiken kan värderas på radikalt olika sätt beroende på de materiella gränser för när, var och hur den äger rum. Ofta har det tagit tid att skapa begrepp som fångar människors nya relationer till musik. Dagens försök att med politiska medel stöpa om den digitala infrastrukturen motiveras i hög grad med behovet av att rädda musiken. Men det görs utifrån ett värderande av musik som grundas på föreställningen att den enskilde upplever en knapphet i sin tillgång till inspelningar - ett av många möjliga sätt att skapa en exklusivitet i musikupplevelsen.
Kanske kan allvarliga misstag undvikas genom att överflödets problematik extrapoleras? Låt oss tänka digitaliseringen ända fram till den singularitetspunkt där vi känner svindeln av det oändliga arkivet. Efter att ha förlikat oss med överflödet som faktum kan vi åter rikta uppmärksamheten mot de postdigitala situationer där musiken äger rum.
Konsten att skapa mening ur överflöd måste förfinas, men en hel del är redan uppnått. All musik är ju inte lika ointressant. Shuffle-lyssnandets latenta nihilism slår aldrig över i fullständig likgiltighet. Lyssnandets landskap är inte helt utslätat och kommer aldrig att bli det, även om det i vissa stunder av utmattning kan kännas så.
Andra stunder lyckas musiken sätta kroppar i rörelse på kanske ännu kraftfullare sätt än tidigare. Uppenbarligen existerar det andra räfflingar än de som byggde på den begränsade tillgången till inspelningar. Värdeförlusten på ett håll innebär en stegring av andra värden."
Jag ville inte kandidera. Jag ville propagera. Jag ville debattera och opinionsbilda. Jag ville inte bygga det nya kunskapssamhället från Rosenbad. Jag ville bygga det från Lund till Uppsala. Från Pajala till Malmö. Jag ville bygga från folket. Likaså ville jag bygga det från facebook till framtidsklustret. Från The Pirate Bay till youtube. Jag ville bygga på internet. Jag ville bygga om internet och dess samexistens med AFK-världen.
I min jakt efter grupper att arbeta med slutade jag med en öl i handen med personen som var en av internets mest berömda underdogaktivister, Erik Josefsson. Erik Josefsson är sedan ett par månader tillbaka rådgivare åt den gröna gruppen i EP på initiativ av Christian Engström. Det tog inte lång tid för Erik Josefsson att övertyga mig om att min bild av den bohemiske aktivisten som driver sina absoluta hjärtefrågor är lika idiotisk som illusionen av den lille uppfinnaren med den stora upptäckten. Jag ska nu istället inrikta mig på att göra mitt aktivistjobb centrerat i Rosenbad. Min högsta prioritet kommer inte vara knapptryckandet, utan ropet och arbetet efter förändring.
Jag antar att de flesta av er som läser min blogg känner till mig och mina idéer. Så nu kommer jag poängtera ut mina svagheter:
- När jag sitter i riksdagen kommer jag INTE se mig som en riksdagsledamot. Jag kommer vara aktivist, lobbyist och opinionsbildare. Självklart kommer jag närvara i riksdagen, rösta enligt vågmästarrollen och debattera frågor jag har mandat till. Men min energi kommer koncentreras till ett opinionsbildande arbete. Inte nödvändigtvis för Piratpartiet som organisation, men alltid för Piratpartiets idéer.
- Jag är en väldigt saklig och logiskt resonerande människa. Jag har svårt för osakliga och emotionella argument. Detta kan bli dåligt då jag när det gäller demokrati och yttrandefrihet kan vara extremt opragmatisk. Detta gäller t.ex. politiskt inkorrekta åsikter och alternativa sexualiteter (Observera dock att det gäller yttrandefriheten, inte rätten att leva ut sin sexualitet).
- Integritet är inte ett självändamål med min politik. Det är en konsekvens av det samhälle jag vill eftersträva. Min ideologi bygger starkt på en informationsnihilism, att övertygelse om att infomation är som bäst när den sprids. Integritet blir den personliga skölden varje medborgare har mot en stat som utnyttjar informationsfriheten till sin fördel. Det är också genom informationsnihilismen som jag kräver en så nära som hundraprocentig transparens och öppenhet av det demokratiska systemet.
Är ni också lika varmt fascinerade av lyrik som jag är? Det lästa ordet är i mina ögon en av de bästa konstformer vi har. Jag rekommenderar er att rösta till Lilla Augustpriset. Min personliga favorit är definitivt Illusioner av Olivia Johansson. Om ni inte är intresserade av lyrik kan ni ju alltid kompisrösta åt mig. Ni vet ju att jag har bra smak!
Idag är det den femte november. En helgdag för många extremt frihetssinnade, informationnihilister, militanta ateister, anarkister.
"I'm sorry, but Mr. Deitrich's dead. I thought they'd arrest him, but when they found a Koran in his house, they had him executed."
Jag skulle kunna skriva något klyschigt. Jag skulle kunna tala om hur vi behöver en kraft som V för att bibehålla demokratin, och att det inte bara är foliehattar som kan se en oroande utveckling. Jag skulle kunna berätta vad som händer när man kokar integriteten som en groda.
"War, terror, disease. There were a myriad of problems which conspired to corrupt your reason and rob you of your common sense. Fear got the best of you, and in your panic you turned to the now high chancellor, Adam Sutler. He promised you order, he promised you peace, and all he demanded in return was your silent, obedient consent."
Istället vill jag prata om förebilder. V är en enorm förebild för så många som kämpar för frihet och demokrati. De som kan vara internets största interna lobbyorganisation, Anonymous (Som har yttrandefrihet som enda mål), har V:s Guy Fawkes-mask som sin största symbol. Vad som utmärker V starkt från många väldigt kommersiella superhjältar är ideologin. Av de superhjältar som blivit blockbusters är de flesta in it for the chicks eller bekämpar brottslighet. Det enda man kan önska från dem är egentligen deras superkrafter. Men V har två utmärkande drag.
"We are told to remember the idea, not the man, because a man can fail. He can be caught, he can be killed and forgotten, but 400 years later, an idea can still change the world. I've witnessed first hand the power of ideas, I've seen people kill in the name of them, and die defending them."
V är en kroppsligt ganska vanlig man. Men en man som lever till hundra procent för en idé. En idé om att det starkt fascistiska England ska bli fritt och demokratiskt igen. Men dessutom så använder inte V sina krafter för att ta över landet och genomföra sin idé. Han använder sina krafter för att sprida sina idéer till folket, för att de ska ta över landet.
"A building is a symbol, as is the act of destroying it. Symbols are given power by people. A symbol, in and of itself is powerless, but with enough people behind it, blowing up a building can change the world."
Vad V visar är att makten faktiskt inte är hos en auktoritär makthavare. Makten finns hos folket, för det är folket som ger makthavaren makt. Det är folket som följer honom. Det är folket som arbetar för honom. Det är folket som tillverkar hans vapen och som levererar hans mat. Vad V gör är att utnyttja svärmkrafter. Han sprider sin idé och låter folket själva ta tillbaka makten.
"Beneath this mask there is more than flesh. Beneath this mask there is an idea, Mr. Creedy, and ideas are bulletproof."
Därför kan idéerna V förmedlar spridas. V är bara en fiktiv karaktär. Men ändå har han mängder av efterföljare. Folk som bär hans mask, genom anonymitet på internet och symboliskt på riktigt. Folk sticker upp mot auktoritära och fascistoida övergrepp. Folk hävdar sin yttrandefrihet till sin gräns. Jag vill påstå att V:s arv inte bara finns hos rörelser som Anomymous. Det finns också hos Lars Vilks Muhammedkarikatyrer och i Piratrörelsen. Det finns i telekompaketetsklustret och juliagruppen. Det finns hos alla som inte låter sig vara tysta. Det finns i den politiska HBT-rörelsen och alla HBT-människor som blivit förtrycka. Det finns hos Iranierna som rapporterade under valchimären och hos Svenskarna som protesterade i Ådalen. Men kom ihåg att det finns hos alla som tystas. Det finns hos de fredliga främlingsfientliga, hos de oskyldiga pedofilerna och hos alla de röster som vi inte vill höra. De som är obekväma att höra. De som vi kämpar för att inte höra. Jag hoppas de fortsätter att följa V:s exempel och använder sin röst tydligt och klart. För trots att jag inte håller med dem överhuvudtaget så vill jag ge så mycket för att låta dem skrika. Precis som vi fildelare en gång började med att skrika. Och som ateister började med att skrika.
"People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people."
Så om ni inte har sett V for Vendetta, se den!
"But what of the man? I know his name was Guy Fawkes and I know, in 1605, he attempted to blow up the Houses of Parliament. But who was he really? What was he like? We are told to remember the idea, not the man, because a man can fail. He can be caught, he can be killed and forgotten, but 400 years later, an idea can still change the world. I've witnessed first hand the power of ideas, I've seen people kill in the name of them, and die defending them... but you cannot kiss an idea, cannot touch it, or hold it... ideas do not bleed, they do not feel pain, they do not love"
Jag kommer vilja arbeta så mycket som möjligt med politiken i framtiden. Och det kan verka egoistiskt, men det går inte att göra som kommunledare. Som jag ser det har piratpartiet strukturella problem som ingen annan organisation har. Vi har försökt kompromissa mellan en traditionell pyramidstruktur och en klusterorganisation. Det går, men vi gör det på helt fel sätt. Låt mig ge en snabb redogörelse:
I en pyramidstruktur har du en lineär ansvars- och maktfördelning. Chefen som utgör toppen av pyramiden bestämmer. Han ger order åt nästa steg i pyramiden, som ger order åt nästa, ner till medlemmarna. Höjden på positionen avgör din mängd makt och ansvar. Bredden avgör hur många som har lika mycket makt. Detta funkar bäst i militären och i företag. Den bygger på att folk tydligt vet sin nuvarande plats och att alla har ett fast incitament (ofta lön).
I en klusterorganisation har du ingen hierarki. Alla förväntas ta sitt ansvar och ta sig an uppgifter de känner passar dem. Det är sällan någon som alltid har mer ansvar och makt än andra. Det beror helt på uppgiften man har i nuläget. Typexempel på klusterorganisation är internetaktivistgruppen Telecomix. Denna organisation är dödligt effektiv på att mobilisera med nollbudget, men den är i regel temporär, och måste motioneras för att hållas igång.
Oavsett vad folk tror går det att förena systemen. Men det kommer kräva mycket. Det kommer inte bara kräva att avvänja sig från det hierarkiska tänkandet, eller att vänja sig vid att konsekvent ta ansvar. Det kommer också kräva att veta sina begränsningar, och det kommer framför allt tåla att tolerera misstag utan att kräva åtgärder mot personen. Jag är övertygad om att OM vi lyckas förena arbetssätten så har vi det optimala sättet att driva en ideel organisation.
Om man vill driva en ideel organisation måste man inse värdet av de som jobbar med en. Inom den aktiva kärnan talar vi ofta om att inte stressa passivare medlemmar med för mycket medlemsmail och information för att få dem att tappa intresset. Men varför tänker vi inte på det sättet med varandra? Sedan EP-valet har jag sett en ökande trend av väldigt aktiva människor som "tagit semester" från partiet. Det kan knappast vara en slump.
Från början förstod jag inte vad dessa människor menade. Politiken är mitt kärleksbarn. Jag kan inte klara mig utan det. Men jag tror inte man tar en paus från åsikter och tänkande. Man tar en paus från strukturen och människorna.
Jag vill inte ta semester. Jag kommer inte göra det. Jag kommer fortsätta bygga samhället länge till. Men för det krävs passion och engagemang. Därför begår jag en verkligen egoistisk handling och säger upp min position som kommunledare.
FÖRTYDLIGANDE: Jag gör INTE det här för att jag på något sätt tröttnat på partiet. Jag gör det för att jag vill jobba mer med partiet. Men på andra sätt. Och troligen mer genom andra organisationer som Ung Pirat och Piratstudenterna.
"Du Isak förresten, visst är det så att Piratpartiet tar ställning till andra saker förutom "rätten till privatliv" etc Jag menar, miljö, ekonomi osv?"
"Jo. Det gör vi. För det första har vi tre pelare; Skyddat privatliv, Fri kultur (Upphovsrätt) och fri kunskap (Patent). Dessa genomsyrar hela samhället. Vi har en fantastisk miljöpolitik som Amelia Andersdotter (Som åker till Bryssel i Januari) har drivit starkt. Den är inte repressiv som andra partiers, utan konstruktiv. Den handlar om att införa patentundantag för att främja en grön utveckling. Hon driver också frågan om patentundantag för mediciner till tredje världen. T.ex. AIDS- och malariamedicin.
Vi håller på att konstruera vår skolpolitik (http://www.piratpartiet.se/lokalpolitik/kunskapssamhallet) och vi har skrivit om vår sjukvårdspolitik (http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727). Patent och upphovsrätt är starkt ekonomiska frågor, då de bidrar till att låta mindre makter bilda privata monopol. Gustav Nipe som är nationalekonom nämner det kortfattat och enkelt här (http://gustavnipe.wordpress.com/2009/10/19/knapp-tull/). Har du fler områden du vill att jag tar upp? Andra frågor?
Angående miljöpatent rekommenderar jag http://www.youtube.com/watch?v=WE2tvikFfB8 där Amelia debatterar miljö med en KD:are."
"Det var övertygande saker, jag söker argument förståru, har träffat på väldigt många som vill veta vad piratpartiet tar ställning till förutom det här med upphovsrätten
Men utrikespolitiken då?"
"FRA och dess funktion går lite in i utrikespolitiken. Vi håller hårt på tortyrförbudet. Genom vårt förslag att anonymisera vården som jag länkade till ovan så innebär det att även illegala invandrare ska få vård. Det blir en följd man måste ta. Men framför allt så ligger det i att se internet som en väg till demokrati. Under det VÄLDIGT tveksamma valet i Iran försökte man tysta befolkningen genom att blockera sidor som twitter och facebook, samt att görhindra mailanvändning och spåra regimkritiker. Vi i piratpartiet samarbetade med flera andra klusterorganisationer (Som Anonymous, Piratbyrån och Telekompaketet) för att hålla uppe ett fritt och anonymt internet i Iran. Det behövdes för att nyheter om valet skulle nå omvärlden. De Iranier som kom åt vårt anonyma internet gjorde ett fantastiskt granskande arbete och spred information väldigt snabbt. Läs mer om vårt arbete på http://www.piratpartiet.se/nyheter/fragan_om_fri_kommunikation_ar_global och http://www.piratpartiet.se/proxy
Jag räknar med att PP gör det i framtiden också. Vi tar inte ställning i konflikter. Men vi kämpar för att kommunikation och rapportering ska vara möjlig och anonym.
Om du är sjukt sugen på att ge dig in på nationalekonomi har han skrivit det mer utförligt och krångligare på http://gustavnipe.wordpress.com/2009/11/03/marknadspriset-pa-en-digital-kopia/ Jag hänger inte med, så var inte besviken om du inte klarar det :P"
Följ eventsen i realtid på http://www.facebook.com/majsn?v=feed&story_fbid=166509554666&ref=mf
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras. Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
