Nyliberalismens syn på friheter och rättigheter är ganska despotisk i sin grund. Den bygger på grundtesen att det finns ett par grundläggande okränkbara värden (rätten till liv, val och ägande brukar ingå). Dessa värden får inte kränkas ens om en tydlig majoritet vill det. Redan här har du gått ifrån den demokratiska grundprincipen och samtidigt accepterat realismen som en given sanning, att världen bara kan uppfattas på ett sätt. Fleischer skriver om det i sin
bloggpost om våld.
"Samtidigt vägrar jag att “ta avstånd från våld”, eftersom sådana trosbekännelser ger sken av att man sitter inne med en glasklar definition av var gränsen går mellan närvaro och våld – eller för den delen mellan miljöförstöring och våld."
Så nej. Eftersom vi inte har ett väsen som med en hundraprocentig klarhet kan tala om för oss vad som är rätt och vad som är fel, så är nyliberalismens och alla andra neokonservativa moralers syn på rättigheter ett despotiskt och antidemokratiskt drag. Ja, jag accepterar vad ni kallar majoritetens förtryck över minoriteten. Jag menar att demokrati är ett uruselt styrelseskick - representativt såsom direkt - men det är det bästa vi har. Det är långt ifrån lika ofta som en majoritet kan enas om att förtrycka en minoritet som en minoritet beslutar sig för det.
Nyliberalismen lämnar det öppet för en mindre grupp människor att tolka de värden som formulerats av nyliberala tänkare. Därför ser jag att nyliberalismen i grund och botten är en neokonservativism. Rätten till liv är inget svart och vitt. Rätten till liv krockar i frågor om abort, i frågor om självförsvar och övervåld, i frågor om ansvar. Därför kan nyliberalismens moral aldrig vara en grundläggande politisk filosofi eller en rådande ideologi.
Om mig
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
1 kommentar:
Du har ju blogg minsann! En intressant dylik dessutom. *länklistar*
"Jag menar att demokrati är ett uruselt styrelseskick - representativt såsom direkt - men det är det bästa vi har."
Någon klokare än jag har beskrivit det som "det minst dåliga styrelseskicket" och det tycker jag är en bra iakttagelse.
Frågan som ditt inlägg väcker hos mig är hur den (nödvändiga?) vurmen för demokratin begränsar framkomsten av alternativa lösningar?
Spontant svar: Eventuella alternativa lösningar måste också utgå från förmågan att hantera/kontrollera beslutandemakten vilket förutsätter spritt deltagande och folkbaserat inflytande.
Följaktligen är det kanske rimligare att anta att "alternativa lösningar" blir inomsystemiska istället för utomsystemiska. Mer korrekt uttryckt så blir den troligaste "alternativa lösningen" en förädlad/förbättrad variant av nuvarande demokrati där förädlingen än mer sätter fokus på demokratins själva grundförutsättning, dvs ökat inflytande.
Med detta sagt...
"Dessa värden får inte kränkas ens om en tydlig majoritet vill det. Redan här har du gått ifrån den demokratiska grundprincipen och samtidigt accepterat realismen som en given sanning, att världen bara kan uppfattas på ett sätt."
Jag väljer dock att se det delvis ur ett pragmatiskt perspektiv. Då demokratin är den (oumbärliga...so far) ledstjärnan så är det rimligt att anta vi måste värna dess överlevnad genom försvar av vissa grundförutsättningar. Några av dessa inkluderas i de klassiskt liberala värderingarna.
Personligen försöker jag peka på detta att demokratin inte bara bör reduceras ned till "rösta...oavsett på vad" som jag själv upplevde var den gängse definitionen när jag gick i skolan. Ett ansvar måste också tas för de demokratiska förutsättningarna som fri åsiktsbildning och - från mitt vänsterperspektiv - att människornas förmåga att ens ägna sig åt ex. åsiktsbildning ur ett vidare perspektiv möjliggörs. Med tanke på den tid vi lever i omfamnar jag tanken på detta som "att odla politisk deltagandekultur".
Där ligger för övrigt det stora problemet med libertarianismen. Många av dess grundvärderingar finner även jag naturliga men jag finner det problematiskt att hysa grundvärderingar som inte värnas om i praktiken. Det måste finnas en koppling mellan teori och praktik annars blir det gränsande till nonsensvärderingar. Detta kan väl lättast definieras att rätter oftast också förutsätter tillfredställande av behov. Den ständiga konflikten mellan negativ resp. positiv frihetsteori vill säga...
Skicka en kommentar