Dåliga: Det pågår allvarligt valfusk. Ett brott mot demokratin. En nonchalans mot svensk demokrati.
Goda: Jag gillar Mikael Zackrisson på Veckans Affärer. Och genom honom hittar jag fler reaktioner på hur upphovsrätt används för censur. Ett barn på arton månader dansar till en Prince-låt i trettio sekunder och morsan blir stämd på 150 000 dollar. Samma problem som när jag häromdagen klagade över att mina vänners hemmagjorda youtubefilm censurerades för att den innehöll korta ljudklipp från skivbolags artister. Här citerar jag Christian Engström i texten till Den ena handen ger (Piratversion 2009).
"Kultur och kunskap är samhällets själ, dom måste man kontrollera Då spelar det inte nån roll hur många exempel man måste statuera"
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras. Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar