Konst som våld

I mitt förra inlägg beskrev jag skapande som våld och talade om olika sätt att se på skapandets natur och rättigheterna kring det. I den här bloggposten ska jag tala om konst som våld. Jag berörde det hastigt i Skapande som våld med:

För vissa är ett konstverk bara ett konstverk. För vissa är en varumärkessymbol bara en varumärkessymbol. Men då inser man inte det våldsutövande konst har på oss. Hade ett graffitikonstverk bara varit en samling färg på en platt vägg hade det inte alls stört byråkrater. Hade en varumärkessymbol bara varit ett par tecken arrangerade på ett visst sätt hade det inte stört antikorporativister. Hade Vogues framsida bara varit ett foto på en mänsklig hona hade det knappast stört feminister. Hade den här flaggan bara varit en bild på två vardagsverktyg hade inte världens största krigsnation gått i flertalet krig för att riva den.

Jag kommer främst använda mig av den konstform jag anser bäst passar in på bilden av konst som våld, retorik. Det är återigen bra att läsa Rasmus Fleischers väsensbestämmande av våld.

Rhetor/Demagog

När jag läste latin fick jag lära mig att det fanns två ord för en bra talare, och två ord endast. I begreppet 'Rhetor' ingick inte bara de retoriska kunskaperna. utan även att man skulle vara en 'vir bonus', en bra man. Detta var då motsatsen till en 'demagog', som utöver sina retoriska kunskaper var en 'vir malus', en ond man. Redan här i språkbruket förutsätter man retorikens syften. De blev tydligare i hatet jag kände när jag läste kursen "Filosofisk metod" redan på första föreläsningen. Man lyfte fram ett citat av Göran Hägg:

Retoriken struntar i god smak, sanning och fina förebilder. Om du vinner med dåligt språk och dåliga argument, så är det bra språk och bra argument retoriskt sett.

Citatet skulle jämföras med påståendet att filosofins huvudmål var att nå kunskap genom "att avtäcka sanningen med hänvisning till goda skäl". Nyckelkoncept här är att hänvisa till retoriken som "irrationella argumentationsmetoder" och att skarpt skilja på argumentationsanalys och retorik.

Så, vad är målet med retorik? Att övertyga den andre om ens egna idéer, oavsett den faktiska godtagbarheten i idéerna. Det blir ett sätt att tvinga på någon annan sina egna idéer, utan att använda idéernas värde. Kan det överhuvudtaget ligga i våra intressen att ta till oss idéer som vi utan att de var förklädda i maktmedlet retorik hade förkastat? Det blir tydligt här hur retorik blir ett våld - i betydelsen enforcement, eller välde. Det blir tydligt hur retoriken är ett otillbörligt sätt att bruka makt över någon annan.

Och annan konst?

Det som uppenbarar sig i politisk konst gör det så tydligt att retorikens våld inte är begränsat till retoriken, utan är ett tema som går genom all konst. Retorik kombineras med melodier för att påverka ännu starkare och få personen att lyssna flera gånger. Konstverk använder bildspråk och humor för att styra hur människor tänker kring politiska argument. (Här kan man också på ett konspiratoriskt sätt besvara frågan jag brukar ställa: Varför finns det så lite högerliberal politisk musik.)

Jag föreslår premissen att all konst skapas för att förnimmas (läsas, betraktas, ses, höras). Jag föreslår också premissen att alla människor, inklusive de som är delaktiga i konstskapande, vill ha makt över andra människor. Som slutsats citerar jag Hans Ulrich Gumbrecht som säger att “Det finns ingen genuint estetisk upplevelse utan ett inslag av våld”. Jag ber er nu att läsa stycket från förra inlägget i nytt ljus:

För vissa är ett konstverk bara ett konstverk. För vissa är en varumärkessymbol bara en varumärkessymbol. Men då inser man inte det våldsutövande konst har på oss. Hade ett graffitikonstverk bara varit en samling färg på en platt vägg hade det inte alls stört byråkrater. Hade en varumärkessymbol bara varit ett par tecken arrangerade på ett visst sätt hade det inte stört antikorporativister. Hade Vogues framsida bara varit ett foto på en mänsklig hona hade det knappast stört feminister. Hade den här flaggan bara varit en bild på två vardagsverktyg hade inte världens största krigsnation gått i flertalet krig för att riva den.

Jag menar att alla symboler, alla kameravinklar, alla kombinationer av musik och mer eller mindre rimmande text, all design, all konst har ett underliggande syfte: Att bruka idémässig makt mot andra. I konstutövandet tvingar vi på andra våra egna idéer.