Johan Norberg har skrivit en debattartikel om liberalismens skillnad från konservativismen. Angående spektran höger-vänster kontra liberalt-konservativt skriver han:
"Som Hayek konstaterade är ett grunddrag i konservatismen den ängsliga misstron mot det nya, medan liberalen vill låta det som spontant växer fram ha sin gilla gång även när vi inte kan förutsäga vad det leder till.
Därför har konservative Roland Poirier Martinsson i en mening alldeles rätt när han föreslår att vi som är klassiska liberaler i Lockes, Smiths och Hiertas anda bör definieras bort från högern helt och hållet. Historiskt sett, och inte så sällan i dagens praktik, är det vi som är radikalerna.
Anledningen till att konservatism och liberalism ändå kom att slå följe under så stor del av 1900-talet var att de fick en gemensam fiende i socialismen som ville ha det nya, men avsåg att dirigera fram det genom statligt tvång. Ett annat skäl är att konservativa vill bevara det som visar sig vara bra och därför till slut såg sig tvungen att anamma en hel del tankegods från upplysningen och liberalismen."
Jag noterar att jag skrivit om det innan och jag längtar efter dagen då högern inte ses som liberal och liberalismen inte ses som höger. Att jag själv är högerliberal gör det bara mer frustrerande. Gång på gång förknippas jag med kristdemokrater, moderater, folkpartister och liknande (Det lustigaste är kanske att förknippas med sverigedemokraterna, som är så auktoritära man kan bli i svensk politik).
Skillnaden blir ännu tydligare när telecomix med en bild kommenterar att konservativa socialdemokraterna är det sista vänsterpartiet som röstar för hatalagringsdirektivet. Vi bör fortfarande inte glömma att hatalagringsdirektivet är precis vad Bodström vill. Med tanke på att Bodström är partiets juridiska talesman...dra era slutsatser. Här är bilden:
Jag skrev en debattartikel idag om hur skyddslagstiftning hotar marknadsliberala principer och jämförde Saab med upphovsrättsindustrin. Det är inte ok för staten att manipulera marknaden. Då dödar man konkurrensen. Efter att ha utmanat Magnus Andersson och Hanna Wagenius att försvara hur immateriell lagstiftning går ihop med marknadsliberala värden utspelades följande konversation med Hanna Wagenius:
Isak Gerson: utmanar IPR-vänliga marknadsliberala att försvara skyddslagstiftning för marknadsaktörer http://tr.im/QCF2 @anderssonmagnus? @hannawagenius?
Hanna Wagenius: @IsakGerson Jag är redan radikalare än PP i frågan om immaterialrätt :-P
Isak Gerson: @hannawagenius Spännande, verkligen spännande, gäller det all immaterialrätt, All ekonomisk immaterialrätt eller bara upphovsrätt?
Hanna Wagenius: @IsakGerson Rubbet. Har man principer så har man.
Isak Gerson: @hannawagenius Oerhört synd att jag inte hört det tidigare. Jag kan bara nicka överrensstämmande.
Hanna Wagenius: @IsakGerson Well, jag begär inte att du ska ha koll på vad jag bloggat om för mer än ett år sen ;) http://bit.ly/bK4cT5 http://bit.ly/9VGiKk
Hon skriver t.ex.:
"Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?"
Och hon har så rätt. Immaterialrätt är en ny konstruktion, som knappast konstruerades för att ge kreatörer pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar