Kristdemokraterna och Verklighetens folk

På tal om mitt inlägg om kristdemokraterna häromdagen så hittade jag nyss facebookgruppen "Göran Hägglund - Det strävsamma folkets försvarare!"

I väst sänker sig solen över ett genusfascistiskt, homonormativt och elitistiskt Sverige. Solnedgångens röda färg lyser ut över landet med vänsterradikala kulturskribenter, självmordsfejkande konstnärer, autonoma vänsteranhängare och oönskade graviditeter. Ett sken lika rött som deras skeva samhällsideal. Men förtvivla icke! Vid horisonten sitter en man på sin vita springare. Göran Hägglund, har kommit till riket, för att frälsa oss från syndfullt leverne, marxistiska ideal och konceptuella konstverk. Han sänker sin lans, för att sätta av i full galopp mot genusperspektiven...

Reflektion om internpolitiska konflikter

För mig är de internpolitiska konflikter som just nu sker i PP inte bara en konflikt om petitesser. Det är en konflikt om olika sätt att tänka. Olika uppsättningar principer. Vissa verkar ha som enda mål att ta sig över fyraprocentsspärren, vissa vill driva seriös politik. Det märks ännu tydligare i konflikterna om extern politik. Rick Falkvinge och Sandra Grosse har hamnat i polemik om ACTA. Rick Falkvinge skrev ett hetsande inlägg om att Acta är en av jättemånga mardrömsscenarion varpå Sandra svarade med en seriös analys av avtalets konsekvenser hon gjort med den juridikutbildade piraten juristeN. När Sandra blir anklagad för illojalitet och att "det faktiskt är valår" svarar hon väldigt bra:

"Jag är mycket väl medveten om att det är valår. Jag är ju trots allt riksdagskandidat. Det handlar mycket väl om analyser. Det går inte att skrika jordbävning bara för att en sten rör på sig, då är det till slut ingen som tror på en. Rick är överdramatisk i sin bloggpost och visar på ren okunskap."

Och hon har verkligen rätt. Om vi vill bli behandlade som ett seriöst parti måste vi agera som ett seriöst parti. Då duger inte billiga mediaknep. Billiga mediaknep håller inte sakliga analyser. Vi vill inte sluta som sverigedemokraterna. Och faktum är, ska vi driva seriös politik så finns det ett värde i att göra partiet legitimt. Då duger inte en stalinistisk maktstruktur.

Informationspolitiska nyheter

Världsbanken har beslutat sig för att släppa all sin data. Ett fantastiskt beslut som kommer att hjälpa forskningen jättemycket. Det är precis sådant här som informationsfrihet handlar om. Hans Rosling som är väldigt närvarande i artikeln kommenterar både själva släppet...

"”Det är underligt”, hade Rosling sagt, ”på Pennsylvaniaavenyn i Washington finns två viktiga institutioner, Vita huset och Världsbanken. I den ena finns en ung, vald president och i den andra finns en gammal, tillsatt president. Den valda presidenten lärde sig genast använda internet och öppnade efter att ha valts sajten data.gov med fri tillgång till handlingar. Men den gamla presidenten säljer fortfarande sina data. Varför kan han inte promenera de 400 meterna till Vita huset för att lära av den unga presidenten?”"

Och vad det har för betydelse:

Det allra bästa är att när många börjar använda datauppgifterna kommer man att hitta svagheter och fel, då kommer det feedback. Och då blir det bättre beslut. Det är så här det ska gå till.

Piratstudenterna kommenterar i ett pressmeddelande att riksdagen nu har beslutat att gå den sverigedemokratiska vägen vad gäller utbildning, avgifter för utbytesstudenter. Emil Paulsrud kommenterar:

“Informationssamhället slår undan begränsningar och ökar möjligheterna för fler att studera, då ska vi inte börja bygga upp nya hinder. Massor med kunskap och information kan, och ska vara tillgänglig fritt och öppet för allas bästa.”

Läs också Mathias Klang om youtubeparodier och upphovsrätt.

Bryssel och PPI

Jag är nu tillbaka från en Brysselresa som genomfördes trots #ashtag. Poängen med att åka till var att närvara vid PPI-konferensen. Men hela PPI-konferensen blev ett spektakel. Jag förväntar mig att svenska piratpartiet inte går med i PPI. Däremot träffade jag en hel del trevliga människor i Bryssel. En hel del andra trevliga människor, som danska, semisvenska och polska piratpartister. Jag hade givande diskussioner med Erik Josefsson och Jwalck, två människor som man inte kan ha ickegivande diskussioner med. Jag fick se dödsstjärnan och helvetet. På söndagskvällen firade vi Telecomix födelsedag med sång och belgisk alkohol. Nu ska jag förbereda mig inför min stora moralfilosofiska tenta, förebereda ett föredrag inför Parley i Västerås, läsa in mig och åka till SFS-FUM i Uppsala för att sedan flytta till Uppsala. Jag tycker om att vara upptagen när jag gör meningsfulla saker. Något annat jag tycker är meningsfullt är organisationsoptimering. Utilitarist som jag är vill jag att de medel jag använder mig av för att uppnå mina mål inte blockeras av flaskhalsar som vägrar släppa makten. Det kommer nog ett blogginlägg om det också.

Varför piratpartiet skiljer sig från konservativa partier

Jag har skrivit det innan. Ibland behövs det faktiskt förtydligas. Piratpartiet skiljer sig starkt från konservativa partier som Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Vi tycker om mångfald. Särskilt idémässig sådan. Därför vill vi gärna ha in nya kulturer. Men viktigare är, vi tycker om att folk är kära på sitt eget sätt. Read this om heterosexualitet från kristdemokrater:

"– Många ungdomar vill leva på det här sättet men de har inte tillräckligt stöd, säger Maciek Onoszko, initiativtagare till KD-motionen och ersättare till partiets enda fullmäktigemandat.

[…]

Maciek Onoszko framhåller att partiet har full respekt för ungdomars olika sexuella val. Samtidigt måste det finnas ett bättre stöd för dem som föredrar att leva heterosexuellt och i en traditionell familjebildning, menar han."

Superfreakonomics om terrorism

Jag är personligen allergisk mot hala slänten-argument om att det definitivt kommer att bli mycket värre. Därför njöt jag av att läsa kapitlet "Why suicide bombers should buy life insurance" i boken Superfreakonomics. Särskilt två stycken i boken fastnade lite extra. Det första stycket handlade om terroristbekämpning och följer:

"The probability that an average American will die in a given year from a terrorist
attack is roughly 1 in 5 million. He is 575 times more likely to commit suicide.

  Consider the less obvious costs, too, like the loss of time and liberty. Think about the last time you went through an airport security line and were forced to remove your shoes, shuffle through the metal detector in stocking feet, and then hobble about while gathering up your belongings.

  The beauty of terrorism, if you’re a terrorist, is that you can succeed even by failing. We perform this shoe routine thanks to a bumbling British national named Richard Reid, who, even though he couldn’t ignite his shoe bomb, exacted a huge price. Let’s say it takes an average of one minute to remove and replace your shoes in the airport security line. In the United States alone, this procedure happens roughly 560 million times per year. Five hundred and sixty million minutes equals more than 1,065 years, which, divided by 77.8 years (the average U.S. life expectancy at birth), yields a total of nearly 14 person-­lives. So even though Richard Reid failed to kill a single person, he levied a tax that is the time equivalent of 14 lives per year.

The direct costs of the September 11 attacks were massive, nearly three thousand lives and economic losses as high as $300 billion, as were the costs of the wars in Afghanistan and Iraq that the United States launched in response. But consider the collateral costs as well. In just the three months following the attacks, there were one thousand extra traffic deaths in the United States. Why?

  One contributing factor is that people stopped flying and drove instead. Per mile, drivingis much more dangerous than flying. Interestingly, however, the data show that most of these extra traffic deaths occurred not on interstates but on local roads, and they were concentrated in the Northeast, close to the terrorist attacks. Furthermore, these fatalities were more likely than usual to involve drunken and reckless driving. These facts, along with myriad psychological studies of terrorism’s aftereffects, suggest that the September 11 attacks led to a spike in alcohol abuse and post-­traumatic stress that translated into, among other things, extra driving deaths.

  Such trickle-­down effects are nearly endless. Thousands of foreign-­born university students and professors were kept out of the United States because of new visa restrictions after the September 11 attacks. At least 140 U.S. corporations exploited the ensuing stock-­market decline by illegally backdating stock options. In New York City, so many police resources were shifted to terrorism that other areas, the Cold Case Squad, for one, as well as anti-­Mafia units, were neglected. A similar pattern was repeated on the national level. Money and manpower that otherwise would have been spent chasing financial scoundrels were instead diverted to chasing terrorists, perhaps contributing to, or at least exacerbating, the recent financial meltdown."

Det andra stycket handlade om effektiviteten och priset av att jaga terrorister med data mining. D.v.s. att du hittar gemensamma faktorer vad gäller t.ex. civilstånd, bostad, bankvanor, matvanor o.s.v. och använder register för att hitta de som passar in på sociogrammet. Det följer:

"Let’s say, however, you could develop a banking algorithm that was 99 percent accurate. We’ll assume the United Kingdom has 500 terrorists. The algorithm would correctly identify 495 of them, or 99 percent. But there are roughly 50 million adults in the United Kingdom who have nothing to do with terrorism, and the algorithm would also wrongly identify 1 percent of them, or 500,000 people. At the end of the day, this wonderful, 99-­percent-­accurate algorithm spits out too many false positives, half a million people who would be rightly indignant when they were hauled in by the authorities on suspicion of terrorism.

  Nor, of course, could the authorities handle the workload."

Internet är stort. Neutralt internet är större.

Samtidigt som jag klustrar fram en motion om nätneutralitet med Piratpartiets framtidskluster (Läs mer i de här tio länkarna om frågan nätneutralitet) ser jag att Marcin de Kaminski har skrivit ett inlägg på cybernormer om internets vikt för demokratin. När han dessutom länkar till videon nedan känns internet större än innan. Jag vill minnas ett par ord från Rick Falkvinges kraftiga inlägg "Vad vi slåss för"

De här svärmarna går ihop i större saker som ibland går att sätta etiketter på — Wikipedia, Linux — och ibland inte. Och tillsammans bildar de något fantastiskt: hela mänskligheten har inte bara tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och kultur, dygnet runt och året runt, utan hela mänskligheten deltar i och bygger kontinuerligt vidare på vår gemensamma kunskap och kultur. Utan att någon förlagschef tar hänsyn till budget och inkomstprognos. Utan att juridiska monopolrättigheter spelar roll för vem som får prata.

Och i denna svärm, i detta globala medvetande, så har en femåring i Uganda som precis fått sin första dator precis lika mycket tyngd som du och jag i de rika I-länderna. Fantastiskt räcker inte för att beskriva det.

Det här händer mitt framför ögonen på oss. Just nu. Medan politikerna tjafsar om ifall arbetslöshetsersättningen ska vara 78 eller 80 procent.

Internet är inte en fråga om att lyssna på Spotify, läsa Aftonbladet och betala räkningar. Det är så otroligt mycket större än det. Därför krävs det att man kämpar för en bra informationspolitik. Det är inte en bekvämlighetsfråga, det är en fråga som dominerar hela samhället.

Diskussioner om liberalism

Johan Norberg har skrivit en debattartikel om liberalismens skillnad från konservativismen. Angående spektran höger-vänster kontra liberalt-konservativt skriver han:

"Som Hayek konstaterade är ett grunddrag i konservatismen den ängsliga misstron mot det nya, medan liberalen vill låta det som spontant växer fram ha sin gilla gång även när vi inte kan förutsäga vad det leder till.

Därför har konservative Roland Poirier Martinsson i en mening alldeles rätt när han föreslår att vi som är klassiska liberaler i Lockes, Smiths och Hiertas anda bör definieras bort från högern helt och hållet. Historiskt sett, och inte så sällan i dagens praktik, är det vi som är radikalerna.

Anledningen till att konservatism och liberalism ändå kom att slå följe under så stor del av 1900-talet var att de fick en gemensam fiende i socialismen som ville ha det nya, men avsåg att dirigera fram det genom statligt tvång. Ett annat skäl är att konservativa vill bevara det som visar sig vara bra och därför till slut såg sig tvungen att anamma en hel del tankegods från upplysningen och liberalismen."

Jag noterar att jag skrivit om det innan och jag längtar efter dagen då högern inte ses som liberal och liberalismen inte ses som höger. Att jag själv är högerliberal gör det bara mer frustrerande. Gång på gång förknippas jag med kristdemokrater, moderater, folkpartister och liknande (Det lustigaste är kanske att förknippas med sverigedemokraterna, som är så auktoritära man kan bli i svensk politik).

Skillnaden blir ännu tydligare när telecomix med en bild kommenterar att konservativa socialdemokraterna är det sista vänsterpartiet som röstar för hatalagringsdirektivet. Vi bör fortfarande inte glömma att hatalagringsdirektivet är precis vad Bodström vill. Med tanke på att Bodström är partiets juridiska talesman...dra era slutsatser. Här är bilden:

Jag skrev en debattartikel idag om hur skyddslagstiftning hotar marknadsliberala principer och jämförde Saab med upphovsrättsindustrin. Det är inte ok för staten att manipulera marknaden. Då dödar man konkurrensen. Efter att ha utmanat Magnus Andersson och Hanna Wagenius att försvara hur immateriell lagstiftning går ihop med marknadsliberala värden utspelades följande konversation med Hanna Wagenius:

Isak Gerson: utmanar IPR-vänliga marknadsliberala att försvara skyddslagstiftning för marknadsaktörer http://tr.im/QCF2 @anderssonmagnus? @hannawagenius?

Hanna Wagenius: @IsakGerson Jag är redan radikalare än PP i frågan om immaterialrätt :-P

Isak Gerson: @hannawagenius Spännande, verkligen spännande, gäller det all immaterialrätt, All ekonomisk immaterialrätt eller bara upphovsrätt?

Hanna Wagenius: @IsakGerson Rubbet. Har man principer så har man.

Isak Gerson: @hannawagenius Oerhört synd att jag inte hört det tidigare. Jag kan bara nicka överrensstämmande.

Hanna Wagenius: @IsakGerson Well, jag begär inte att du ska ha koll på vad jag bloggat om för mer än ett år sen ;) http://bit.ly/bK4cT5 http://bit.ly/9VGiKk

Hon skriver t.ex.:

"Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?"

Och hon har så rätt. Immaterialrätt är en ny konstruktion, som knappast konstruerades för att ge kreatörer pengar.

Säg det som ett mantra

EDIT: Jag vet inte hur jag fick för mig att artikeln var nypublicerad. Det var ett misstag. Den är gammal, men fortfarande viktig.

Nu kommer det igen. ACTA får sekretessbeläggas för att det är ett handelsavtal. Det är praxis att göra det så vi skiter i kritiken. Här skriver näringsutskottet:

"Att innehållet i ACTA-förhandlingarna är hemligt har sin grund i den praxis som finns för handelsavtal. Parterna i förhandlingar om handelsavtal åtar sig normalt att inte röja information om innehållet i förhandlingarna innan parterna kommit överens om att så kan ske. I normalfallet offentliggörs innehållet först i ett slutskede av förhandlingarna. Också ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att parterna inte får röja innehållet i förhandlingsdokument. 

Enligt 2 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som angår Sveriges förbindelse med bl.a. annan stat om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Om en förhandlingspart önskar att innehållet i en internationell förhandling hålls hemligt, måste en prövning göras av om ett röjande av uppgifter om innehållet skulle skada Sveriges förbindelser med det landet."

Jag säger det igen. ACTA är inget handelsavtal. ACTA är ett avtal om harmonisering av lagstiftning. Det är inget handelsavtal. Jag försöker med Erik Josefssons taktik. Det här är ett handelsavtal om bananer. Det är 2.5 sidor avtal, läs det gärna. Det listar lite bananpriser vid olika tider och lite regler för handeln. Här är ett avtal som förväntas vara mer eller mindre identiskt med ACTA. Man ser tydliga "ska"-satser kring lagstiftning och upprätthållandet av upphovsrätt redan i 2.1 här och här. Ett av tre kapitel handlar om "Enforcement of Intellectual Property Rights". Hur pass vanligt tror ni att det är att den typen av lagstiftning finns med i handelsavtal? Kan ni hitta någon motsvarighet till den lagstiftningen i bananavtalet?

Så, eftersom ACTA-kramarna upp till riksdagsnivå systematiskt upprepar lögnerna kring ACTA, lär dig att säga sanningen som ett mantra. ACTA är inte ett handelsavtal.

Länkkärlek

Grundtanken med det här inlägget var lite vanlig länkkärlek. Jag tänkte länka och citera Jimmy Callins bloggpost om Piratpartiets visioner, om att vi vill "värna om människors personliga frihet ur ett informationspolitiskt perspektiv". Jag tänkte länka Gustav Nipes bloggserie "Scribo, ergo sum" (mitt namn på serien) del ett, två och tre hittils och juristeNs bloggserie om InfoSoc-direktivet del ett, två och tre. Under tiden då jag läste min kurs i immaterialrätt blev InfoSoc lite av ett hatbegrepp (Särskilt under kopieringsskydds- och historiedelen), men vi gick aldrig in så här djupgående. Jag ser fram emot fler delar av båda.

Tyvärr blev det bara önsketänkande. Mina planer föll samman när jag besökte Magnus Anderssons blogg och upptäckte att nollvisionspolitikerna har lagt ytterligare ett förslag. Det resulterade i "Arbetsmiljöverkets Nollvision"

Den som har rent mjöl i påsen har inga makthavare att dokumentera

Angående den senaste polisskandalen med Jesper Nilsson som huvudperson som utspelade sig på gatan har väckt många intressanta reaktioner. Planka.nu diskuterar ändamålsglidning och talar om "inre tullstationer" och talar även om huruvida civilpoliser bör arbeta som tullkontrollanter för privata företag.

Extraarbetar polisen som skattefinansierade biljettkontrollanter så är det en märklig nytolkning av deras uppdrag. Är det fritt fram för företag att anlita poliser för att säkra intäkter vid olika arrangemang? Eller kanske en polis som står i butiken och håller ordning?

Ännu intressantare är Gustav Nipes parallell till datalagringsdirektivet, när han skriver:

Bloggen är dock helt övertygad om att de flesta anställda inom polisen är goda medborgare, däremot finns det också svin. Dessa svin kommer att gång på gång att missbruka sina positioner. Att implementera lagstiftning som datalagringsdirektivet är sinnessjukt. Med datalagringen på plats finns det inget stopp för hur mycket mer missbruk som kommer att ske. Att vägra implementera datalagringsdirektivet är det enda möjliga.

Passande nog har Henrik Alexandersson skrivit en guide till hur man klarar sig bäst i ett samhälle där polisen ständigt tolkar lagar godtyckligt för att få så stora befogenheter som möjligt till att inkräkta i ditt privatliv. Den behandlar punkt för punkt vad du ska göra vid husrannsakan med bra förklaringar om tillvägagångssätt och dina rättigheter. Allt från att kräva polislegitimation och dokumentera polisens arbete till att överklaga.

Dagbok inför 2010

Nu blir den här bloggen personligare, läs annars isakgerson.se. I'll start.

Jag ser ljust på framtiden. Jag ser ljust för att jag ser goda tecken på ett bättre Sverige i framtiden. Jag ser tecken som säger att jag såväl som Piratpartiet kommer få mer inverkan på opinionen såväl som själva styrandet i sig. Jag firade nyår med goda partivänner. Det var underbart. Jag vill tacka Jacob Dexe som stod för festen.

Jag har diskuterat en del med Erik Josefsson om hur man kan integrera internationell politik i riksdagsvalet. Jag själv gillar inte att diskutera internationell politik, då man brukar fastna i EU som tyvärr brukar vara mycket av ett orosmoment tack vare deras syn på kopieringsförbud, annan immaterialrätt och deras väldigt restriktiva syn på internet. Men eftersom internet är nationsgränslöst funkar det inte att tänka i termer av nationellt hela tiden. Som internaut blir det svårare och svårare. Efter att märka hur det franska, iranska och kinesiska internet påverkar det relativt fria svenska kan vi inte sitta och rulla tummarna här.

Vi diskuterade även hur EU-politik kan bli nationell politik. Erik Josefsson vill skriva implementationsguider för de kommunikationsrestriktiva direktiv som Sverige har kvar att implementera. Vi talar IPRED2 och ACTA särskilt. Erik Josefsson informerade mig om att det troligen räcker med att en enda medlemsstat klagar på datalagringsdirektivet och hänvisar till artikel 8 i Europakonventionen (om mänskliga rättigheter).

Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv sitt hem och sin korrespondens.

Kan Sverige bli detta land? Är det så enkelt för oss att värna våra rättigheter. Jag är övertygad på att ett Piratparti i riksdagen skulle kämpa för det. Jag skulle se till att det hände.
Vi diskuterade även en svensk version av Internet Bill of Rights. Om jag kommer in i riksdagen ska jag lägga en motion om grundlagsändring. Jag vill att grundlagen ska försvara rättigheter på internet på samma sätt som den försvarar våra rättigheter i skrift. Men det ska vara omformulerat för att gälla kommunikationsinfrastruktur. Jag kommer snart publicera ett inlägg om det på isakgerson.se.

Just nu sitter jag på tåget mot Uppsala och njuter av att jag får gratis trådlöst internet. Min bibel till livet är boken MAckt, broccoli och kopimi. Det föreskriver just att

064. Hävda bestämt att alla ouppkopplade datorer är trasiga.

I Uppsala ska det planeras Parley. Jag tror det är ett bra sätt att connecta med piraterna i mitt framtida säte samtidigt som jag gör något sjukt produktivt. Min upplevelse var att Parleyt vi hade i Linköping förra året var otroligt bra för piratpartiet (Och väldigt kul). Jag funderar även på att kandidera till kommunalvalet där, men det måste jag diskutera med dem och gör det helst i köttvärlden (Ja, jag är lite fleischiskt old school). Dessutom måste jag hitta någon att skriva in mig hos över våren, eftersom jag inte flyttar förrän i sommar.

Imorgon kommer röstresultaten för förbundkongressen. Jag räknar med att bli vald som ombud. Jag har frågor att driva både som Ung Pirat och Piratstudent. Piratstudenterna är fortfarande i en ung fas, men utvecklas som energiskog. Jag tror att Piratstudenterna kan komma att bli en otroligt viktig del av piratpartiet. Varifrån skulle kunskapsevolutionen komma om inte från studenterna och lärosätena? Jag tror stenhårt på Piratstudenterna.

Till sist: Jag förväntar mig en vår fylld av patent, designskydd, mönsterskydd och andra kunskapsmonopol. Med vår RepRap* kommer vi kanske kunna åstadkomma en TPB-effekt på patentlagstiftningen. Drömmen är att se en illegalisering av patentintrång för privat bruk innan valet 2010. Det kan ge oss samma boost som illegaliseringen av upphovsrättsintrång för privat bruk 2005 gjorde 2006. Kanske bör vi själva börja diskutera det när RepRapen spridit sig. Jag har iallafall hög tilltro till att RepRapen kan hjälpa oss i patentdiskussionerna.

*RepRapen är en billig 3D-kopiator. Den har ett sådant pris och en sådan storlek att det är realistiskt att hoppas på att den börjar dyka upp i medelsvenssonhemmen. Den kan kopiera faktiska föremål, just nu i hårdplast. Det innebär att den kan kopiera patent-, mönster- och designskyddade föremål som man laddar ner från en lämplig pirathemsida, t.ex. The Pirate Bay. Den är även self-replicating. Den version vi äger kan kopiera 50% av delarna till sig själv. Version två kan kopiera 60% av sig själv. Evolutionen fortsätter.

Länkkärlek

Lite länkar, förhoppningsvis hittar ni något nytt att läsa. Slumpmässig ordning, tänk på det.

Fredrik Edin berättar om varför Spotify och Spotifieringen är katastrofal och byter ut det demokratiska rummet mot det plutokratiska rummet. Mattias Bjärnemalm berättar varför Telias kabelprioritering av det Spotify är katastrofal, och hur det är emot piratpartiets ideologi. Jag gratulerar honom och Amelia Andersdotter till det nya jobbet i Bryssel, när det väl kommer.

Rasmus Fleischer berättar varför vi inte kan se datorer som vanliga produkter, och hur det påverkar hur polisen bör hantera datorer och dess beslagtagning. Anders Hedberg skriver också om polisattacken mot Forsken och spekulerar i anledningar.

Anna Troberg pekar ut felaktigheterna i den nya terroristlagen. Mattias Andersson om att piratbloggaren Fredrik Holmbom blev censurerad. Opassande-Emma ger en hel lista med måste-läsas om FRA.

Klara Tovhult om Piratpartiet och att försöka vända tillbaka klockan. Bloggen stenskott har samlat tre av partiets bästa tänkare, Simon Rosenqvist, MEP Amelia Andersdotter och partisekreterare Mårten Fjällström som nyligen blivit skribent där. Sandra Grosse skriver om att prioritera piratfrågor.

Björn Nilsson tipsar om nästa stora piratevent, tjejsnack, där bokade talare hittils är Klara Tovhult, Amelia Andersdotter, Anna Troberg och Opassande-Emma. Han, liksom jag, hoppas även på Anaïs.

Kalle Vedin ska ha en han också. Kanske för att inlägget om hans ideologiska bakgrund är så otroligt spännande att läsa. Brokep hade varit rolig att länka till, men hans blogg är nere. Vad har polisen gjort den här gången?

Göran Widham om minaretsförbud ur flera synvinklar. Gustav Nipe talar om Vellinge kommun och Piratpartiet.

Christopher Kullenberg berättar om hur man anonymiserar sig gratis med Darknet. En utmärkt skribent som verkligen behöver byta typsnitt. Verkligen. Cybernormer skriver som vanligt om normer kring immaterialrätt på internet på en hög intellektuell nivå.

Magnus Andersson om att forska sig ur miljöproblemen.

Polisens snedsteg på forsken

Igår gjorde polisen en razzia hos en svartklubb på kulturhuset Utkanten. Sydsvenskan skriver om det och polisen har skickat ett PM om händelsen. I vanlig ordning. Enligt polisens PM om händelsen beslagtogs 43 flak öl, beslagtogs 39 flaskor starksprit, 66 liter vin, 6 slangbomber, 3 grön laserpekare, 4 expanderbatonger, 3 sprayburkar med pepparspray, uniformsbyxa och båtmössa tillhörande polisen och slutligen en mycket kraftig slangbella. Punkt. Inget mer.

Vad polisen INTE berättar i sitt PM, eller någon annanstans var:

1) Tekniska roteln var där. För att stänga en svartklubb (!?)

2) Polisen var även uppe i ovanvåningen av Utkanten och beslagtog ett större tiotal datorer samt annan elektronisk utrustning som inte hade något med svartklubben eller andra olagligheter att göra. Denna utrustning tillhörde den legala föreningen forskningsavdelningen.

Jag ser två problem. För det första att polisen, med sitt våldsmonopol, beslagtar utrustning från vanliga ideela föreningar. Det är absurdt och antidemokratiskt. Polisen ska inte få fungera så. Men dessutom implicerar pressmeddelandet från polisen att de aktivt undanhåller information om sina arbetssätt. Och det blir ännu värre av att tillslaget från forsken kan tolkas som ett sätt att stänga ner en förening som de inte gillar. Forsken gör inget olagligt, men de lär sig att göra saker som kan användas i illegala syften. Ungefär som kampsport och ingenjörsutbildningar.

För mer info: Läs hos Peter Sunde, Christopher Kullenberg, Gustav Nipe, Göran Widham (2), Scaber Nestor, forsken själva och forskens bambuser där ni kan se filmer de spelade in under gårdagen (under och efter razzian).

EDIT: Sydsvenskan har kommit med två nya artiklar. Sydsvenskan visar att de kan gräva.

Kulturmaximering

Ibland visar satir på en sådan sanning, även om den i grunden är bitter. GraphJam publicerar sitt cirkeldiagram:


Min första tanke var hur sur jag var på svinrika artister. Men det är ju i grunden inte fel.
Nej, vad som är fel med dagens upphovsrätt är inte att rika artister (och ännu rikare mediaföretag) får svinmycket pengar. Felet är att mindre artister inte har samma möjlighet att ta sig in på marknaden.
Det är redan visat att fildelare inte bara köper lika mycket kultur, utan även mycket bredare kultur. Det är mycket fler smala och okända artister. För mig är det självklart. Vi är en grupp som gått från oligopolkontrollerad mainstreamradio (Hej SR!) till DC-hubbar och användargenererad nätradio. Jag vill säga att internet och det som idag är illegal fildelning kan vara det bästa som någonsin hänt kulturen.

Därför ska Piratpartiet föra en politik som sätter kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavaren. Som kulturälskare vill jag ha en så välmående och samtidigt bred kultur som möjligt. Vi måste ha en mer utilitaristisk syn på upphovsrätten. En syn vi har på alla andra marknader (Iallafall marknadsliberala människor).

Reformera upphovsrätten med kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavarens intressen!

Människorätt möter köttvärlden

DISCLAIMER: Det här är inget nytt i piratpartiets politik. Det är ingen kritik inåt. Det är ett statement utåt. Vi har varit antirasistiska sedan starten. Vi har alltid värnat om grundläggande rättigheter. Vi har till och med implicit tillåtit vård till papperslösa med förslaget om sjukvårdspolitik. Det här uppropet handlar om att jag ser så mycket ljus i partiet när det gäller människors jämlikhet och rättigheter. Det är något nytt att behandla dem så kompromisslöst. Jag vill visa Sverige det.

Piratpartiet är på kollisionskurs. Partiet har sedan starten kretsat kring grundläggande rättigheter. Dessa rättigheter är både medborgarrättigheter och mänskliga rättigheter. Vissa rättigheter låter så självklara. Yttrandefrihet är det inte många som motsätter sig. Ordet smakar ju bra. Samma sak gäller mänskliga rättigheter. De vill man ju befatta sig med. Men ändå är det folk som vill göra undantag. Man tycker att yttrandefrihet bara gäller vissa typer av kommunikation (I regel internet). Därför står det i Piratpartiets principprogram (3.0):

"Staten ska respektera grundlagen även i praktiken. Respekt för medborgarna och deras integritet skall innebära att principer som tortyrförbud, lagstiftningsintegritet, rättssäkerhet, budbärarimmunitet och korrespondenshemlighet är okompromissbara. Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning."

 Notera ordvalen i fetstil. Man är noga med att notera att människorätt faktiskt är hugget i sten.

Och internet är inte det enda undantaget politiker gör i människorätter. Geografisk härkomst är en annan. Jag är väl medveten om att medborgarrätter bara gäller medborgare, och jag förespråkar inte ökad invandring. Men även flyktingar som inte beviljats asyl måste bemötas med samma mänskliga rättigheter som vi svenskar ger varandra. Allt annat är ett övergrepp. Därför är jag med på uppropet mot vad som händer i Vellinge. Handlar det om övergrepp mot mänskliga rättigheter blir det automatiskt en piratfråga. Jag citerar uppropet:

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

"Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning."

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att copypasta det här inlägget på sin egen blogg.

Isak Gerson
Jimmy Callin
Rikard Fröberg
Klara Tovhult 
Sammy Nordström
Göran Widham
Leif Ershag

Piratpartiet måste bygga

Ibland känner jag att hoppet inte finns där. För mig handlar Piratpartiet om att bygga, inte rasera. Ändå är det det man ser av oss. Man ser oss tala om att riva upp FRA-lagen, om att störta skivbolagen, att sluta skydda människor.

Men det konstruktiva? Vad hände med allt talet om att bygga? Under EU-valet var vår stora grej bygghjälmar. Var det bara tomt prat? A revolution without dancing is a revolution not worth having.

Det är upp till framtidsklustret att ta tag i byggandet. Vi måste visa att vi inte bara river kunskapssamhället, utan också bygger det fria och neutrala internet. Visa att vi inte störtar skivbolagen, utan bygger den nya kulturen. Visa att vi inte dödar folks trygghet, utan ständigt arbetar för fritt tänkande och positiva friheter att agera. Att vi bygger ett samhälle. För liksom arbetarrörelsen inte bara rev ner det ojämlika samhället som industrialismen resulterat i utan även byggde en miljö där produktionen kunde maximeras på rättvisa villkor bör vi bygga ett samhälle där kunskapsutbyte kan maximeras på lika villkor för alla. För att detta ska vara möjligt kan inte samhället dela upp oss i producenter och konsumenter av kultur, vi måste vara deltagare. På samma sätt som arbetarrörelsen tog oss från underklass och överklass närmare medborgare i ett jämlikt samhälle.

Så fortsätt bygga. Istället för att klaga på skivbolagen, studera modern kultur och presentera din lösning på hur man kulturmaximerar och hur man gör detta på bättre villkor. Bygg vårt kultursamhälle istället för att riva det gamla. Kom ihåg tankesättet. Tänk aldrig att något måste bort, tänk att det måste ersättas eller förändras. Kom ihåg retoriken. Tala inte om storebrorssamhället utan att berätta om alternativet.

Fortsätt vara visionära, först då kan vi skapa. Fortsätt bygga och öppna upp för skapande. Varför? Vår politik genomströmmar hela samhället, vår kompetens behövs. Vi har ett samhälle att bygga, och för det syftet MÅSTE piratpartiet vara här för att stanna.

Framtidsklustret, och just den här gången med Piratstudenterna i spetsen, har en artikel på gång om visionerna kring internet och kunskap på universitetsnivå. Även om jag är informationsnihilist personligen blir nog tidningen lite pissed om jag läcker den innan publicering. Vi ses när den trycks. Vill du delta i framtidsklustret? Var det! Vi twittrar under #Framtidsklustret och bloggar om framtidsklusterämnen. Vi diskuterar framtidsklusteridéer.

Om immaterialrätternas dåtid, samtid och framtid

En otroligt mörk bild målas upp av den immaterialrättsliga historien. En bild som säger överraskande mycket om immaterialrätterna själva. Carla Hesses "The rise of intellectual property, 700 b.c.–a.d. 2000: an idea in the balance":

"Throughout the world, the early modern period witnessed the emergence of elaborate systems
of prepublication censorship, state-licensed monopolies to control the burgeoning printing and publishing trades, and the use of royal letters of patent or “privileges” to give exclusive monopolies for the printing and publication of authorized texts."

"State-licensed monopolies on texts, on technical inventions, and on the means of reproducing them successfully wedded the commercial interests of publishers, printers, and other technical entrepreneurs to the ideological needs of absolutist states to control the knowledge that circulated in their realms.
Throughout the early modern world the development of commercial printing and publishing thus first occurred through a system of state-licensed monopolies, sanctioned by religious ideologies, that made no mention at all of intellectual property rights. The prevailing theories of knowledge and of political legitimacy made such rights inconceivable."

Men jag är ingen dystop egentligen, så jag vänder mig till samtidshistorikern Rasmus Fleischers "Det postdigitala manifestet" för att se en ljus framtid:

"11

Låt oss i tanken ta sikte på en singularitetspunkt: det totala överflödet. Punkten då vi närsomhelst, varsomhelst, i vilket sammanhang som helst kan välja att lyssna på vilken förinspelad musik som helst. Vi är ännu inte där, men vi omges sedan några år av digitala lagringsmedier som gör det möjligt att föreställa sig denna punkt. Kurvan för hur mycket som ryms på billiga lagringsmedier i fickformat stiger exponentiellt. I förrgår mätte vi våra hårddiskar i megabyte, igår i gigabyte, idag i terabyte och vi rör oss stadigt mot den dag då vi bär runt på petabyte. Där någonstans börjar det bli praktiskt möjligt att i sin ficka lagra all musik som någonsin har utgivits. Ungefär ett dussintal år verkar vi ha kvar, men det vi bör uppmärksamma är att tendensen påverkar oss redan idag. Hur många människor som i praktiken kommer att vilja ha det hypotetiska fickminnet är däremot mindre relevant. Singularitetspunkten är fastställd och mot den bör vi pröva våra tankar om musikens framtid.

En konsekvens av att ha all musik som någonsin spelats in på sitt fickminne är att den kan kopieras till ett annat fickminne, från person till person, utan någon praktisk möjlighet till kontroll utifrån. En ännu viktigare konsekvens är att den omedelbara tillgängligheten på ett eller annat sätt förändrar vår relation till musik. Om det ökar eller minskar vår förmåga att beröras av musik är än så länge en öppen fråga."

"14

Någon form av devalvering har med andra ord skett, men vad är det som har devalverats? Frågan hade varit enklare att besvara om det var så att musikaliska upplevelser i allmänhet var på väg att tappa sitt värde för människor. Då kunde vi utropa musikens historiska slut, i linje med den estetisk-filosofiska idén om konstens slut som under de senaste tvåhundra åren återkommit i ständigt nya versioner. Blotta tanken på musikens slut är dock absurd. Detsamma gäller föreställningen om att digitaliseringen skulle kunna orsaka något slags allmän brist på musik.

Däremot lär oss historien att musiken kan värderas på radikalt olika sätt beroende på de materiella gränser för när, var och hur den äger rum. Ofta har det tagit tid att skapa begrepp som fångar människors nya relationer till musik. Dagens försök att med politiska medel stöpa om den digitala infrastrukturen motiveras i hög grad med behovet av att rädda musiken. Men det görs utifrån ett värderande av musik som grundas på föreställningen att den enskilde upplever en knapphet i sin tillgång till inspelningar - ett av många möjliga sätt att skapa en exklusivitet i musikupplevelsen.

Kanske kan allvarliga misstag undvikas genom att överflödets problematik extrapoleras? Låt oss tänka digitaliseringen ända fram till den singularitetspunkt där vi känner svindeln av det oändliga arkivet. Efter att ha förlikat oss med överflödet som faktum kan vi åter rikta uppmärksamheten mot de postdigitala situationer där musiken äger rum.

Konsten att skapa mening ur överflöd måste förfinas, men en hel del är redan uppnått. All musik är ju inte lika ointressant. Shuffle-lyssnandets latenta nihilism slår aldrig över i fullständig likgiltighet. Lyssnandets landskap är inte helt utslätat och kommer aldrig att bli det, även om det i vissa stunder av utmattning kan kännas så.

Andra stunder lyckas musiken sätta kroppar i rörelse på kanske ännu kraftfullare sätt än tidigare. Uppenbarligen existerar det andra räfflingar än de som byggde på den begränsade tillgången till inspelningar. Värdeförlusten på ett håll innebär en stegring av andra värden."

Min kandidaturförklaring

Jag ville inte kandidera. Jag ville propagera. Jag ville debattera och opinionsbilda. Jag ville inte bygga det nya kunskapssamhället från Rosenbad. Jag ville bygga det från Lund till Uppsala. Från Pajala till Malmö. Jag ville bygga från folket. Likaså ville jag bygga det från facebook till framtidsklustret. Från The Pirate Bay till youtube. Jag ville bygga på internet. Jag ville bygga om internet och dess samexistens med AFK-världen.

I min jakt efter grupper att arbeta med slutade jag med en öl i handen med personen som var en av internets mest berömda underdogaktivister, Erik Josefsson. Erik Josefsson är sedan ett par månader tillbaka rådgivare åt den gröna gruppen i EP på initiativ av Christian Engström. Det tog inte lång tid för Erik Josefsson att övertyga mig om att min bild av den bohemiske aktivisten som driver sina absoluta hjärtefrågor är lika idiotisk som illusionen av den lille uppfinnaren med den stora upptäckten. Jag ska nu istället inrikta mig på att göra mitt aktivistjobb centrerat i Rosenbad. Min högsta prioritet kommer inte vara knapptryckandet, utan ropet och arbetet efter förändring.

Jag antar att de flesta av er som läser min blogg känner till mig och mina idéer. Så nu kommer jag poängtera ut mina svagheter:

 - När jag sitter i riksdagen kommer jag INTE se mig som en riksdagsledamot. Jag kommer vara aktivist, lobbyist och opinionsbildare. Självklart kommer jag närvara i riksdagen, rösta enligt vågmästarrollen och debattera frågor jag har mandat till. Men min energi kommer koncentreras till ett opinionsbildande arbete. Inte nödvändigtvis för Piratpartiet som organisation, men alltid för Piratpartiets idéer.

 - Jag är en väldigt saklig och logiskt resonerande människa. Jag har svårt för osakliga och emotionella argument. Detta kan bli dåligt då jag när det gäller demokrati och yttrandefrihet kan vara extremt opragmatisk. Detta gäller t.ex. politiskt inkorrekta åsikter och alternativa sexualiteter (Observera dock att det gäller yttrandefriheten, inte rätten att leva ut sin sexualitet).

 - Integritet är inte ett självändamål med min politik. Det är en konsekvens av det samhälle jag vill eftersträva. Min ideologi bygger starkt på en informationsnihilism, att övertygelse om att infomation är som bäst när den sprids. Integritet blir den personliga skölden varje medborgare har mot en stat som utnyttjar informationsfriheten till sin fördel. Det är också genom informationsnihilismen som jag kräver en så nära som hundraprocentig transparens och öppenhet av det demokratiska systemet.

V som i Verklighet om 5/11

Remember, remember the fifth of november

The gunpowder treason and plot

I know of no reason why the gunpowder treason

ever should be forgot

Idag är det den femte november. En helgdag för många extremt frihetssinnade, informationnihilister, militanta ateister, anarkister.

"I'm sorry, but Mr. Deitrich's dead. I thought they'd arrest him, but when they found a Koran in his house, they had him executed."

Jag skulle kunna skriva något klyschigt. Jag skulle kunna tala om hur vi behöver en kraft som V för att bibehålla demokratin, och att det inte bara är foliehattar som kan se en oroande utveckling. Jag skulle kunna berätta vad som händer när man kokar integriteten som en groda.

"War, terror, disease. There were a myriad of problems which conspired to corrupt your reason and rob you of your common sense. Fear got the best of you, and in your panic you turned to the now high chancellor, Adam Sutler. He promised you order, he promised you peace, and all he demanded in return was your silent, obedient consent."

Istället vill jag prata om förebilder. V är en enorm förebild för så många som kämpar för frihet och demokrati. De som kan vara internets största interna lobbyorganisation, Anonymous (Som har yttrandefrihet som enda mål), har V:s Guy Fawkes-mask som sin största symbol. Vad som utmärker V starkt från många väldigt kommersiella superhjältar är ideologin. Av de superhjältar som blivit blockbusters är de flesta in it for the chicks eller bekämpar brottslighet. Det enda man kan önska från dem är egentligen deras superkrafter. Men V har två utmärkande drag.

"We are told to remember the idea, not the man, because a man can fail. He can be caught, he can be killed and forgotten, but 400 years later, an idea can still change the world. I've witnessed first hand the power of ideas, I've seen people kill in the name of them, and die defending them."

V är en kroppsligt ganska vanlig man. Men en man som lever till hundra procent för en idé. En idé om att det starkt fascistiska England ska bli fritt och demokratiskt igen. Men dessutom så använder inte V sina krafter för att ta över landet och genomföra sin idé. Han använder sina krafter för att sprida sina idéer till folket, för att de ska ta över landet.

"A building is a symbol, as is the act of destroying it. Symbols are given power by people. A symbol, in and of itself is powerless, but with enough people behind it, blowing up a building can change the world."

Vad V visar är att makten faktiskt inte är hos en auktoritär makthavare. Makten finns hos folket, för det är folket som ger makthavaren makt. Det är folket som följer honom. Det är folket som arbetar för honom. Det är folket som tillverkar hans vapen och som levererar hans mat. Vad V gör är att utnyttja svärmkrafter. Han sprider sin idé och låter folket själva ta tillbaka makten.

"Beneath this mask there is more than flesh. Beneath this mask there is an idea, Mr. Creedy, and ideas are bulletproof."

Därför kan idéerna V förmedlar spridas. V är bara en fiktiv karaktär. Men ändå har han mängder av efterföljare. Folk som bär hans mask, genom anonymitet på internet och symboliskt på riktigt. Folk sticker upp mot auktoritära och fascistoida övergrepp. Folk hävdar sin yttrandefrihet till sin gräns. Jag vill påstå att V:s arv inte bara finns hos rörelser som Anomymous. Det finns också hos Lars Vilks Muhammedkarikatyrer och i Piratrörelsen. Det finns i telekompaketetsklustret och juliagruppen. Det finns hos alla som inte låter sig vara tysta. Det finns i den politiska HBT-rörelsen och alla HBT-människor som blivit förtrycka. Det finns hos Iranierna som rapporterade under valchimären och hos Svenskarna som protesterade i Ådalen. Men kom ihåg att det finns hos alla som tystas. Det finns hos de fredliga främlingsfientliga, hos de oskyldiga pedofilerna och hos alla de röster som vi inte vill höra. De som är obekväma att höra. De som vi kämpar för att inte höra. Jag hoppas de fortsätter att följa V:s exempel och använder sin röst tydligt och klart. För trots att jag inte håller med dem överhuvudtaget så vill jag ge så mycket för att låta dem skrika. Precis som vi fildelare en gång började med att skrika. Och som ateister började med att skrika.

"People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people."

Så om ni inte har sett V for Vendetta, se den!

"But what of the man? I know his name was Guy Fawkes and I know, in 1605, he attempted to blow up the Houses of Parliament. But who was he really? What was he like? We are told to remember the idea, not the man, because a man can fail. He can be caught, he can be killed and forgotten, but 400 years later, an idea can still change the world. I've witnessed first hand the power of ideas, I've seen people kill in the name of them, and die defending them... but you cannot kiss an idea, cannot touch it, or hold it... ideas do not bleed, they do not feel pain, they do not love"