Kulturmaximering

Ibland visar satir på en sådan sanning, även om den i grunden är bitter. GraphJam publicerar sitt cirkeldiagram:


Min första tanke var hur sur jag var på svinrika artister. Men det är ju i grunden inte fel.
Nej, vad som är fel med dagens upphovsrätt är inte att rika artister (och ännu rikare mediaföretag) får svinmycket pengar. Felet är att mindre artister inte har samma möjlighet att ta sig in på marknaden.
Det är redan visat att fildelare inte bara köper lika mycket kultur, utan även mycket bredare kultur. Det är mycket fler smala och okända artister. För mig är det självklart. Vi är en grupp som gått från oligopolkontrollerad mainstreamradio (Hej SR!) till DC-hubbar och användargenererad nätradio. Jag vill säga att internet och det som idag är illegal fildelning kan vara det bästa som någonsin hänt kulturen.

Därför ska Piratpartiet föra en politik som sätter kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavaren. Som kulturälskare vill jag ha en så välmående och samtidigt bred kultur som möjligt. Vi måste ha en mer utilitaristisk syn på upphovsrätten. En syn vi har på alla andra marknader (Iallafall marknadsliberala människor).

Reformera upphovsrätten med kulturen i centrum, inte rättighetsinnehavarens intressen!

1 kommentar:

Anonym sa...

Mitt problem är inte att de tjänar pengar. Mitt problem är att de inte erbjuder mej den tjänst jag vill ha och när jag inte vill köpa tjänsten som jag inte är intresserad av så försöker de med lagstiftning tvinga mej att ändå köpa denna tjänst.

Det andra problemet är att de för att kunna uprätthålla lagen (och tvinga mej att köpa det jag inte är intresserad av) måste avskaffa både demokrati, ytrandefrihet och frihet.

Jag har inga problem att betala för tjänster som jag är intresserad av. Jag har inga problem med att någon som erbjuder något jag vill ha blir rik. Problemet är när någon som erbjuder något som jag inte är intresserad av till ett pris som jag inte anser det är värt blir sur och börjar stämma folk istället för att skapa en tjänst som faktiskt är något att ha.

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper