"För jag är den schyssta killen. Biten utav tjejbacillen. Det är helt okej med skämt som rör min kropp eller potens. Och det är klart att jag försvarar dig mot andra onda karlar. Ber om ursäkt för vår usla existens.'Individ' är ett nyckelbegrepp för mig. Jag vill se alla individer och alla deras speciella egenskaper som en kompetens som bara väntar på att sättas i sammanhang.
Jag lider med din mens. Ser inget kön bara person. Jag finner ingen attraktion
i den nervösa energin hos en kåt och glad blondin. Nej, om en kvinna nånsin skulle få mig kär ska hon va' vildvuxen och lesbian och SCUM-reaktionär."
(Biologirecap börjar här)
Tankesättet kommer från biologin. Minsta lilla skillnad mellan två liknande konkurrerande arter gör att de separerar sina nischer. Vi kan tänka oss två fågelsläkten från samma art. I början är de så gott som likadana. Plötsligt blir en av släktena mycket starkare. De utvecklas muskelmässigt och kan lätt konkurrera ut det andra släktet när det gäller att hitta mat. De är ju starkare och snabbare tack vare sina muskler.
Ska det andra släktet ses som svagare och dö ut eftersom det är utkonkurrerat? Nej, vad som troligen kommer hända är att det andra släktet kommer börja jaga vid andra tider på dygnet. Tack vare att det andra släktet inte har så mycket muskler kommer det kunna vara vaken och aktiv längre perioder (En muskelknutte behöver mer sömn och mat för att hålla igång). Vi kan alltså anta att det andra släktet kommer överleva genom att jaga mer på kvällen och morgonen.
(Biologirecap slutar här)
På samma sätt vill jag se kön. Det är ett faktum att män och kvinnor är olika. Just nu ser jag ett uttömmande av begreppet manlighet. Man försöker flytta normerna för könen närmare varandra som i ett försök att jämna ut de skillnaderna mellan könen. Men frågan vi måste ställa till män som kvinnor, radikalfeminister och svin, är: Vill vi ha ett samhälle där alla har liknande egenskaper? Eller vill vi ha ett samhälle av mångfald, där alla har sin unika plats? Jag talar inte om att förvisa kvinnor och män till olika yrkesgrupper, jag talar om att låta varje individ utveckla de enskilda egenskaper den besitter för att tillsammans forma ett samhälle som är bäst för alla.
Jag är beredd att offra en potentiell rättvisa mellan könen för att få ett samhälle där det är skillnad mellan könen, där man inte trycks in i en allmän människomodell. Jag kan acceptera både kvinnor som agerar dörrmattor och män som inte kan agera emotionellt för att få vara den jag är. På samma sätt som jag accepterar vissa fördomar för att jag vill kunna njuta av kulturella influenser av andra.
Så jag uppmanar er: Var inte rädd för kategorier eller klyschor. Var istället rädd för att gömma er identitet till gruppens förmån. Värna vikten av att det finns individer i samhället. Det gäller inte bara manlighet. Det gäller alla stereotyper. Bekämpa avidentifieringen och avsexualiseringen av mannen. Bekämpa avkategoriseringen av individer. Håll fast vid er själva, the very thing that makes us living.
"Ja, sån är din schysta kille för det var väl så du ville att jag skulle vara för att kunna godkännas som vän. Att jag är blek och len i hyn, bisexuell och androgyn. En form av acceptabelt undantag bland män. Som insett sanningen:
Min manlighet är blott ett skal. Jag vill bli genusneutral. Göra bot och bättring och radera, operera och kastrera varenda del av mig som upplevs maskulin. Sen kan vi tjura med varann och sjunga alla män är, Alla män är, Alla män är svin!"
Veckans bloggtema hittade jag hos Göran Widham.
3 kommentarer:
Jag ser nog dubbla problem här. Nämligen dels att man inte ska få vara som normen men också att man skapar ett nytt problem hos de som tvingar sig att i stället vara androgyna. Här vet jag t ex hur många naturligt kurviga tjejer vill banta ner sig för att passa i det androgyna idealet, som man ser som målet i sig.
Jag tycker nog båda är lika trasiga. Ungefär som polyamorösa som tvingar sig in i monogama relationer eller monogama som tvingar sig att leva i öppna förhållanden för att de tror att det ska vara mera "rätt".
Kort sagt, det handlar om normer åt alla möjliga håll.
Och jag ser nog ett ganska stort problem med folk som är både svin och dörrmattor, där har jag svårt att se en poäng med olikheterna då jag inte tror man mår speciellt bra av att vara nåt av det. Då hamnar man enligt mig i någon slags märklig kollektivism som går ut på att individen inte är värd något i sig själv utan alltid ska ses som en del av kollektivet. *fundera*
Underbar låt!
"Vill vi ha ett samhälle där alla har liknande egenskaper?"
Antifeministerna svarar nog nej på den frågan med undertonen "alla ska inte vara likadana men alla kvinnor ska vara det".
Johanna: haha intressant analys du gör. Det värsta är att jag är rädd att det kan ligga något i den också. Det vore väldigt sorgligt om så vore.
Skicka en kommentar