Strukturella problem från en ex-kommunledare

Jag kommer vilja arbeta så mycket som möjligt med politiken i framtiden. Och det kan verka egoistiskt, men det går inte att göra som kommunledare. Som jag ser det har piratpartiet strukturella problem som ingen annan organisation har. Vi har försökt kompromissa mellan en traditionell pyramidstruktur och en klusterorganisation. Det går, men vi gör det på helt fel sätt. Låt mig ge en snabb redogörelse:

I en pyramidstruktur har du en lineär ansvars- och maktfördelning. Chefen som utgör toppen av pyramiden bestämmer. Han ger order åt nästa steg i pyramiden, som ger order åt nästa, ner till medlemmarna. Höjden på positionen avgör din mängd makt och ansvar. Bredden avgör hur många som har lika mycket makt. Detta funkar bäst i militären och i företag. Den bygger på att folk tydligt vet sin nuvarande plats och att alla har ett fast incitament (ofta lön).

I en klusterorganisation har du ingen hierarki. Alla förväntas ta sitt ansvar och ta sig an uppgifter de känner passar dem. Det är sällan någon som alltid har mer ansvar och makt än andra. Det beror helt på uppgiften man har i nuläget. Typexempel på klusterorganisation är internetaktivistgruppen Telecomix. Denna organisation är dödligt effektiv på att mobilisera med nollbudget, men den är i regel temporär, och måste motioneras för att hållas igång.

Oavsett vad folk tror går det att förena systemen. Men det kommer kräva mycket. Det kommer inte bara kräva att avvänja sig från det hierarkiska tänkandet, eller att vänja sig vid att konsekvent ta ansvar. Det kommer också kräva att veta sina begränsningar, och det kommer framför allt tåla att tolerera misstag utan att kräva åtgärder mot personen. Jag är övertygad om att OM vi lyckas förena arbetssätten så har vi det optimala sättet att driva en ideel organisation. 

Om man vill driva en ideel organisation måste man inse värdet av de som jobbar med en. Inom den aktiva kärnan talar vi ofta om att inte stressa passivare medlemmar med för mycket medlemsmail och information för att få dem att tappa intresset. Men varför tänker vi inte på det sättet med varandra? Sedan EP-valet har jag sett en ökande trend av väldigt aktiva människor som "tagit semester" från partiet. Det kan knappast vara en slump.

Från början förstod jag inte vad dessa människor menade. Politiken är mitt kärleksbarn. Jag kan inte klara mig utan det. Men jag tror inte man tar en paus från åsikter och tänkande. Man tar en paus från strukturen och människorna.

Jag vill inte ta semester. Jag kommer inte göra det. Jag kommer fortsätta bygga samhället länge till. Men för det krävs passion och engagemang. Därför begår jag en verkligen egoistisk handling och säger upp min position som kommunledare.

FÖRTYDLIGANDE: Jag gör INTE det här för att jag på något sätt tröttnat på partiet. Jag gör det för att jag vill jobba mer med partiet. Men på andra sätt. Och troligen mer genom andra organisationer som Ung Pirat och Piratstudenterna.