IPRED-Direktivet och detta misslyckade fenomen vissa kallar Europeiska Unionen

Jag har nyligen läst igenom IPRED-direktivet. Det är, svårskrämd som jag är, ganska underhållande. Det är för stunden ganska underhållande hur EU liknar en av sina medlemsländer. För EU verkar inte vara bättre än en polsk riksdag. Det första jag märkte var alla faktafelen. Redan på andra sidan skriver de t.ex.
"Finally, this phenomenon appears to be increasingly linked to organised crime"
och
"Counterfeiting and pirating have become luckrative activities in the same way as other large-scale criminal activities such as drug trafficking"
För er som inte anser att dessa är faktafel:
Inget känt samband mellan fildelning och organiserad brottslighet finns. Däremot så ökar ofta fildelarlagar t.ex. pedofilbrott genom att de öppnar en marknad för anonymitetstjänster. Som rapporterat på IDG.se. Att fildelning är en lukrativ verksamhet är en otrolig överdrift. Nästan alla västerländska organiserade delare och trackers (t.ex. TPB) d.v.s. de som lägger ner tid och arbete på fildelning arbetar ideelt. Varför har då TPB sponsorer undrar många? För att kunna betala servrar. Att jämföra fildelare med drogsmugglare finner jag bara hilarious.

Hur hittar man då källorna till informationen frågade jag mig då. Tydligen har EU-direktiv ingen formell författare, och dessutom finns inget behov av källhänvisning. Har de ens källor frågar jag då? eller skriver de bara efter sina egna ideologiska uppfattningar? I varje fall har jag mailat både Europe Direct och den svenska EU-parlamentarikern Maria Robsahm. Hoppas på ett svar i veckan.
Praeterea censeo Spyken esse delendam

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper