Marcin berättar om sin nioåriga dotter Agnes, som lärt sig använda IRC. Han sågar ett klassiskt argument mot internetanvändning hos unga:
"Ett annat argument vore det som jag lyckades göra mig osams med en av Agnes kompisars föräldrar om häromdagen. Han var upprörd över internet (och kabel-tv!) eftersom ungdomarna inte förstår att värja sig mot den stormflod av skit som vräker över dem. Även det här är något jag inte köper. I ett digitaliserat (eller korsmedialt om man så vill) samhälle ligger tryggheten (och makten) hos dem som lärt sig att hantera det. Det gäller i mina ögon att tidigt lära kidsen saker som omdöme, värderinar och mental gallring, så att de förstår vilken ynnest det är att få ta det av något så vackert som internet."
Marcin fortsätter också på DNs samling
bevingade internetcitat.
"När träffades ni första gången irl?"
Frågan är åklagare Håkan Roswalls och ställs till Peter Sunde under Pirate Bay-rättegångens femte dag. ”Vi använder inte irl, vi använder afk”, svarar den åtalade varpå domaren får fråga Roswall vad irl är - internetförkortning för in real life. ”Allt är i verkliga livet. Vi använder afk, away from keyboard”, fortsätter Sunde. ”Jaha, då är jag lite föråldrad” avslutar åklagaren. Dialogen blev underhållning för många av de åtalades sympatisörer då den markerade ett slags tekniskt övertag från försvarssidan. En del av försvarets linje var just att beslå de målsägande med att inte förstå internet.
DN som för övrigt uppmanar till något som i mina ögon måste vara brottsligt. Att man vill klänga sig fast vid den gamla ekonomin, där man tog betalt för oändligtdistribuerbar information, är en sak. Det är ens egna problem att man är en dålig affärsman. Men när DN skriver följande måste det väl ändå vara en uppmaning till kartellbildning?
Skulle nyhetsbranschen agera samordnat eller i alla fall ungefär samtidigt kan dynamiken bli en annan. Alternativen för den nyhetsintresserade surfaren blir då så mycket sämre att betalningsviljan ökar. Skulle många nyhetsföretag agera samtidigt finns också stordriftsfördelar. Priset för betalningssystemen kan pressas, och om många företag använder samma system blir det också lättare för användarna.
Beteendet är klassiskt. Konkurrensen har tvingat ner priserna, då lönar det sig att ta med sig alla sina konkurrenter och gemensamt höja priset. Vanligtvis ses det här som ett problem, men när det gäller immateriell egendom är du pirat om du säger emot. Fråga till jurister, är det ett fall av kartellbildning (uppvigling till, än)? Läs också
Mikael Zackrissons sågning av krönikan!
Om mig
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar