Lagstiftningen mot fildelning baseras på rena lögner

Copypastar hela inlägget från Opassande-Emma:

Ser att Expressen har ett inlägg av amerikanska Jamie Thomas-Rasset.* De flesta av er som följer de här frågorna känner säkert till henne sedan tidigare. Hon har i alla fall dragits inför rätta och dömts till vad som kändes helt orimliga belopp i böter men vilka växte till abnorma mått vid ett överklagande. Just nu kämpar hon om att få till ytterligare ett överklagande, en tredje rättegång, där de absurt stora summorna ifrågasätts.

Joel Tenenbaums historia har också varit något av en följetong i USA och hans rättegång drar igång idag. Åtta timmar före rättegången fick de veta att deras försvar, som vilat på “Fair Use” — en regel som tillåter visst brytande av upphovsrätt för privat bruk — inte får användas i rättegången. Jag vet inte tillräckligt om amerikansk juridik, men för en lekman så låter det som att man inte får försvara sig, punkt slut.

Det rimmar med den uppfattning jag fått av nöjeskartellerna. Hela systemet med att anklaga människor för upphovsrättsbrott bygger på förutsättningen att ingen ska få försvara sig. Det händer att jag läser kommentarer “jamen, om den personen är skyldig så…” — ungefär, att rättsosäkerhet är okej så länge bara skyldiga åker dit. Låt oss en gång för alla konstatera att det resonemanget är, ptjaa, ganska korkat faktiskt. Om inte annat vill säkert den person som säger såna dumheter säkert gärna ha rättigheter skulle han/hon själv anklagas för ett brott.

En anklagelse räcker (fundera över det en stund) och tanken är att du ska betala för att slippa strulet. En administrativ apparat utan dess like finns upprättat i USA för inkassera pengar från de som betalar för att de inte törs annat. I Danmark mörkar antipiraterna till och med om hur mycket pengar de fått in på utpressningsverksamheten — och inte en spänn går till några artister, ska tilläggas. Miljonerna som utdömdes i skadeståndet från Napster har till och med inspirerat artister att hota med att stämma musikförlagen, eftersom de inte sett röken av några pengar.

Vi importerade denna utpressning till Sverige i och med Ipred-lagen. Debattklimatet är dock ganska medvetet här i jämförelse så kanske gör det det svårare för antipiratbyråer att sätta fart på löpande bandet. Jag hoppas det i alla fall.

Och den största förolämpningen är att allt ovanstående baseras på en ren lögn. Vinsterna har pekat stadigt uppåt de senaste tio åren som fildelning varit på tapeten för nöjesindustrin. Oberoende forskning konstaterar med jämna mellanrum att fildelning inte är skadligt. Nu senast rapporterar man i Storbritannien hur bra 2008 års siffror är.

Man blir lite förbannad faktiskt.

(*Har Expressen stavat hennes namn fel? Jammie Thomas-Rasset verkar de skriva i amerikanska medier, men jag antar att hon signerat sin text som tidningen fått tillgång till, så känner mig osäker.)

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper