Ingen tar skit av onyanserad och icke underbyggd kritik

Ann Charlott Altstadt från tidningen Flamman skriver en svidande kritik mot Eberhards senaste bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land" i Aftonbladet. Svidande för ögonen, snarare än skarp och snygg. Hon är uppenbarligen irriterad av boken, och lyckas inte förstå att Eberhard kan ha rätt. Därför överger hon argumenten och börjar förlöjliga istället.

Efter bara någon minuts läsning framstår han som den halvdöva tokmonomana gnällgubben vi alla försökt fly. För att slippa gå i svaromål försöker du istället byta samtalsämne.

– Hur mår farbror nu för tiden? skriker man desperat i hans öra.

– Jo tack bra, om det inte vore för de där lättkränkta avundsjuka jantelagssvenskarna som staten har trygghetsvaderat så att de inte tål någonting, allting är förbjudet och man får inte tänka själv längre…

– Men det kan väl farbror inte mena på allvar?

– Joho du, det ska jag säga dig, folk fattar inte hur bra de har det, istället blir de kränkta för allt och ockuperar psykmottagningarna bara för lite motgångar och det är statens och jantelagens fel.

– Men har farbror några bevis för det?

– Hursa?

– Har farbror några bevis?

– Ja, det är staten och jantelagens fel.

– Nej, jag frågar efter bevis, har farbror bevis?

Har Ann Charlott Alstadt några bevis? Är Ann Charlott Alstadt utbildad psykiater? För så vitt jag kan se har David Eberhard skrivit en hel bok med både bevis och substans. Att den här boken innehåller mindre siffror än den förra gör den inte mindre sann, det ger bara mer utrymme för meningslös kritik.

"Nej, om man är feminist eller tror på jämlikhet så betyder det inte att alla människor är/ska vara likadana. Varenda dagisunge får lära sig att alla är olika men lika värda ändå, en distinktion självklar för min sexåring men inte för Eberhard."

Det är just detta som Eberhard tar upp. Hur det faktiskt borde vara självklart att vi alla är olika. Men faktum är att det inte är självklart för alla. Faktum är att det finns krafter, stora krafter, i vårt samhälle som försöker reducera det individuella hos oss. Jag skulle kunna göra en utläggning om det här (Där Tiina Rosenberg skulle nämnas flitigt), men jag låter er läsa boken istället.

Vill du lära dig något till nästa gång Ann Charlotte? När du kritiserar icke skönlitterär litteratur ska du:
1. Faktiskt läsa boken med ett öppet sinne.
2. Inte kritisera genom att förlöjliga, utan hitta felaktigheter och peka ut dem. En distiktion som lärs ut på lågstadiet, men tydligen inte självklart för dig.
Recension av recension av Ingen tar skit hos Badlands Hyena.