På tal om mitt inlägg om kristdemokraterna häromdagen så hittade jag nyss facebookgruppen "Göran Hägglund - Det strävsamma folkets försvarare!"
I väst sänker sig solen över ett genusfascistiskt, homonormativt och elitistiskt Sverige. Solnedgångens röda färg lyser ut över landet med vänsterradikala kulturskribenter, självmordsfejkande konstnärer, autonoma vänsteranhängare och oönskade graviditeter. Ett sken lika rött som deras skeva samhällsideal. Men förtvivla icke! Vid horisonten sitter en man på sin vita springare. Göran Hägglund, har kommit till riket, för att frälsa oss från syndfullt leverne, marxistiska ideal och konceptuella konstverk. Han sänker sin lans, för att sätta av i full galopp mot genusperspektiven...
För mig är de internpolitiska konflikter som just nu sker i PP inte bara en konflikt om petitesser. Det är en konflikt om olika sätt att tänka. Olika uppsättningar principer. Vissa verkar ha som enda mål att ta sig över fyraprocentsspärren, vissa vill driva seriös politik. Det märks ännu tydligare i konflikterna om extern politik. Rick Falkvinge och Sandra Grosse har hamnat i polemik om ACTA. Rick Falkvinge skrev ett hetsande inlägg om att Acta är en av jättemånga mardrömsscenarion varpå Sandra svarade med en seriös analys av avtalets konsekvenser hon gjort med den juridikutbildade piraten juristeN. När Sandra blir anklagad för illojalitet och att "det faktiskt är valår" svarar hon väldigt bra:
"Jag är mycket väl medveten om att det är valår. Jag är ju trots allt riksdagskandidat. Det handlar mycket väl om analyser. Det går inte att skrika jordbävning bara för att en sten rör på sig, då är det till slut ingen som tror på en. Rick är överdramatisk i sin bloggpost och visar på ren okunskap."
Och hon har verkligen rätt. Om vi vill bli behandlade som ett seriöst parti måste vi agera som ett seriöst parti. Då duger inte billiga mediaknep. Billiga mediaknep håller inte sakliga analyser. Vi vill inte sluta som sverigedemokraterna. Och faktum är, ska vi driva seriös politik så finns det ett värde i att göra partiet legitimt. Då duger inte en stalinistisk maktstruktur.
Världsbanken har beslutat sig för att släppa all sin data. Ett fantastiskt beslut som kommer att hjälpa forskningen jättemycket. Det är precis sådant här som informationsfrihet handlar om. Hans Rosling som är väldigt närvarande i artikeln kommenterar både själva släppet...
"”Det är underligt”, hade Rosling sagt, ”på Pennsylvaniaavenyn i Washington finns två viktiga institutioner, Vita huset och Världsbanken. I den ena finns en ung, vald president och i den andra finns en gammal, tillsatt president. Den valda presidenten lärde sig genast använda internet och öppnade efter att ha valts sajten data.gov med fri tillgång till handlingar. Men den gamla presidenten säljer fortfarande sina data. Varför kan han inte promenera de 400 meterna till Vita huset för att lära av den unga presidenten?”"
Och vad det har för betydelse:
Det allra bästa är att när många börjar använda datauppgifterna kommer man att hitta svagheter och fel, då kommer det feedback. Och då blir det bättre beslut. Det är så här det ska gå till.
Piratstudenterna kommenterar i ett pressmeddelande att riksdagen nu har beslutat att gå den sverigedemokratiska vägen vad gäller utbildning, avgifter för utbytesstudenter. Emil Paulsrud kommenterar:
“Informationssamhället slår undan begränsningar och ökar möjligheterna för fler att studera, då ska vi inte börja bygga upp nya hinder. Massor med kunskap och information kan, och ska vara tillgänglig fritt och öppet för allas bästa.”
Läs också Mathias Klang om youtubeparodier och upphovsrätt.
Om mig
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.