För mig är de internpolitiska konflikter som just nu sker i PP inte bara en konflikt om petitesser. Det är en konflikt om olika sätt att tänka. Olika uppsättningar principer. Vissa verkar ha som enda mål att ta sig över fyraprocentsspärren, vissa vill driva seriös politik. Det märks ännu tydligare i konflikterna om extern politik. Rick Falkvinge och Sandra Grosse har hamnat i polemik om ACTA. Rick Falkvinge skrev ett hetsande inlägg om att Acta är en av jättemånga mardrömsscenarion varpå Sandra svarade med en seriös analys av avtalets konsekvenser hon gjort med den juridikutbildade piraten juristeN. När Sandra blir anklagad för illojalitet och att "det faktiskt är valår" svarar hon väldigt bra:
"Jag är mycket väl medveten om att det är valår. Jag är ju trots allt riksdagskandidat. Det handlar mycket väl om analyser. Det går inte att skrika jordbävning bara för att en sten rör på sig, då är det till slut ingen som tror på en. Rick är överdramatisk i sin bloggpost och visar på ren okunskap."
Och hon har verkligen rätt. Om vi vill bli behandlade som ett seriöst parti måste vi agera som ett seriöst parti. Då duger inte billiga mediaknep. Billiga mediaknep håller inte sakliga analyser. Vi vill inte sluta som sverigedemokraterna. Och faktum är, ska vi driva seriös politik så finns det ett värde i att göra partiet legitimt. Då duger inte en stalinistisk maktstruktur.
EDIT: Jag vet inte hur jag fick för mig att artikeln var nypublicerad. Det var ett misstag. Den är gammal, men fortfarande viktig.
Nu kommer det igen. ACTA får sekretessbeläggas för att det är ett handelsavtal. Det är praxis att göra det så vi skiter i kritiken. Här skriver näringsutskottet:
"Att innehållet i ACTA-förhandlingarna är hemligt har sin grund i den praxis som finns för handelsavtal. Parterna i förhandlingar om handelsavtal åtar sig normalt att inte röja information om innehållet i förhandlingarna innan parterna kommit överens om att så kan ske. I normalfallet offentliggörs innehållet först i ett slutskede av förhandlingarna. Också ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att parterna inte får röja innehållet i förhandlingsdokument.
Enligt 2 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som angår Sveriges förbindelse med bl.a. annan stat om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Om en förhandlingspart önskar att innehållet i en internationell förhandling hålls hemligt, måste en prövning göras av om ett röjande av uppgifter om innehållet skulle skada Sveriges förbindelser med det landet."
Jag säger det igen. ACTA är inget handelsavtal. ACTA är ett avtal om harmonisering av lagstiftning. Det är inget handelsavtal. Jag försöker med Erik Josefssons taktik. Det här är ett handelsavtal om bananer. Det är 2.5 sidor avtal, läs det gärna. Det listar lite bananpriser vid olika tider och lite regler för handeln. Här är ett avtal som förväntas vara mer eller mindre identiskt med ACTA. Man ser tydliga "ska"-satser kring lagstiftning och upprätthållandet av upphovsrätt redan i 2.1 här och här. Ett av tre kapitel handlar om "Enforcement of Intellectual Property Rights". Hur pass vanligt tror ni att det är att den typen av lagstiftning finns med i handelsavtal? Kan ni hitta någon motsvarighet till den lagstiftningen i bananavtalet?
Så, eftersom ACTA-kramarna upp till riksdagsnivå systematiskt upprepar lögnerna kring ACTA, lär dig att säga sanningen som ett mantra. ACTA är inte ett handelsavtal.
Om mig
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.