Drogliberalism, ätstörningar och lycka

Efter att ha läst Hannas inlägg om ett politiskt perspektiv på ätstörningar på bloggen "Vi som aldrig sa sexist" blev jag inspirerad att skriva om ett närliggande ämne som legat och gnagt hos mig länge.

Jag vill skriva om människors syn på sig själva och sin hälsa. Det behöver inte handla om fett, kolhydrater eller fetma. Det behöver inte handla om anorexi, träningsneuros eller speglar.

Men det gör det, också.

Jag vill skriva om den västerländska människans syn på sig själv i stort. Människan ser idag sig själv som en maskin. Det handlar om att passa in i idealet. Det handlar om att vara vältränad och/eller smal. Det är känt. Det är välkänt. Det trycks i en från grundskolan och gratismedia och uppåt. Det är bra och det är rättfärdigat, för vi måste förlora den synen på oss själva. Men om vi någonsin vill bli av med det synsättet på oss själva måste vi gå till grund med problemet.

För det handlar om mer. Det handlar om att vara hälsomedveten. Dagligen trycks vi i medicinsk statistik om hur vi bör bete oss. Vi ska inte röka, vi ska inte dricka, vi ska inte bruka droger. Vi ska inte äta halvfabrikat eller andra gifter. E-ämnen är en dödssynd. Vi ska akta oss för sjukdomar och tvätta händerna i tid och otid. Vi ska använda kondom och vi ska vara miljömedvetna. Vi ska träna yoga och vi ska ligga på spikmattor. Vi ska inte sola och särskilt inte i solarium.

Någonstans här förlorar vi oss själva i medicinsk statistik. Idealmänniskan blir den som lever längst och bäst. Inte den som är lyckligast. Det är i detta statistiktänkande och tunnelseende som jag ser en klar och tydlig koppling till ätstörningar. På samma sätt som i den medicinska skräckpropagandan ser jag hur man vill betrakta människan maskinellt snarare än existentiellt. Vi tror att det är ett gott syfte när vi ger varandra dåligt samvete över hälsovanor, men vi måste lära oss se till lyckofaktorer snarare än hälsofaktorer om vi vill må bra (Whatever happened to Carpe Diem?). Jag ser faktiskt inte skillnad på "Ska du verkligen äta den chokladbiten" och "Ska du verkligen röka den cigaretten?"

För det handlar inte om att ändra idealet. Oavsett ideal hade en människa idag ändå haft den sjukliga strävan efter det som vi har idag. Det handlar om att ändra vår syn på oss själva. Vårt värde ligger inte i hur våra kroppar är och vårt mål bör inte vara att bli så effektiva individer som möjligt. Vårt värde är att vi är människor och vårt mål bör vara lycka.

För vad väljer du? Att överleva ett långt liv eller att faktiskt leva ett kortare?

Skräckpropaganda.

Det fiktiva ideologiska inbördeskriget, kommentarer

Jag är med i tidningen igen. Två citat den här gången:

"– Inom partiet har vi både sexualliberala och drogliberala. Det finns ett fåtal och de hörs ganska mycket. En klar majoritet anser att vi ska hålla oss till frågor som vi redan driver, och hålla oss borta ifrån det sexual- och drogliberala, säger Isak Gerson, kommunledare för piratpartiet i Lund, till Nyheter24."
[...]
Isak Gerson tror att piratpartiet kan få problem om enskilda piratpartister för passionerat engagerar sig i drogpolitiska frågor. – Det är en risk, men inget stort hot. Vi får så mycket uppmärksamhet redan genom övriga integritet- och övervakningsfrågor, säger han."

Först: Jag är felciterad. "Det är en risk, men inget stort hot. Vi får så mycket uppmärksamhet redan genom övriga integritet- och övervakningsfrågor" är svar på en fråga om mediauppmärksamhet!

Jag fortsätter, om citaten: Delvis sant! Jag tänker inte förneka att vi har oliktänkande. Oliktänkande är definitivt inget problem (Väldigt bra enligt mig). Vad som hade kunnat vara ett problem är de oliktänkande som vill ändra vårt väldigt fasta partiprogram. Här kommer ett förtydligande:
Jag tror inte vi kan få ett problem med sexual- och drogliberala! Notera ordval: "Kan få" och inte "Kommer få".
Vi har en partistruktur som både tillåter avvikande åsikter att komma till tals, men ser samtidigt till att majoriteten av partiet har kontroll och behåller principprogrammet som det är och ska vara. För tro mig när jag säger att de som vill förändra programmet till att innefatta irrelevanta frågor som drog- och sexpolitik är försvinnande få! Partiet har självbevarelsedrift. Vi ser poängen i att hålla oss till de frågor vi brinner så starkt för.

Det enda problemet som de påstått farliga grupperna kan skapa är media. En anonym piratpartist tar upp det i artikeln:

"Ursprunget till diskussionen är mer på vilket sätt man ska hantera att media i sitt sensationssökeri inte har förmågan eller viljan att skilja på partiets åsikter och enskilda personers, och ifall de enskilda personerna som en konsekvens av det ska vara mera försiktiga med att lufta sina privata käpphästar, säger en piratpartist, som vill vara anonym."

Avslutningsvis ser jag inget problem i att HAX är pirat eller anställd i Bryssel. Han kommer fortsätta med sin egen ideologi vid sidan om. Men som pirat är han bara pirat.

Öppnar för diskussion

Från HAX, som är med i artikeln:
Expressen har en ganska satsig artikel om gemene svenssons cannabisvanor. Kanske är det här någonting som kan öppna för debatt. Jag är personligen inte för en legalisering, men jag är absolut för en öppnare debatt. I nuläget är vi fast i samma PK-sits som när vi vill diskutera barnporr, högerextremism och pornografi. De som är snäppet mer drogliberala än vad som är politiskt korrekt är antingen pundare, musiker eller vänsterextrema. Diskussionsnivån skildrades av Timbuktu i Legalisera från "Wåtts Dö Madderfakkin Diil?":

"Det [Cannabis] är en inkörsport till tungt knark tillslut.
Individuella exempel blir en stämpel.
Socialstyrelsen drar gränsen med ett stängsel
och varnar föräldrar att det finns en farlig chans,
om ert barns rum pryds av en Bob Marley-plansch,
att dom missbrukar ganjah, hasch och knark.
Och måste ges en rejäl ansvarsspark."

Och folk dör ju inte av Spice, som sägs vara sämre än Cannabis.