Om Piratpartiet Sadisterna

I inlägget Piratpartiet Sadisterna kritiseras en eventuell kommunalpolitik från Piratpartiets sida. De kritiserar tanken att byta ut den dyra licensierade programvara som används i offentliga sammanhang idag:
Byta ut mer eller mindre all programvara på kommunal nivå?! Ho ho ho, tanken svindlar. Ett oombett, centralstyrt programvaruskifte för allt och alla - rakt av. Gudars heliga skymning, inte ens den mest förhärdade it-sadist skulle kunna tänka ut ett bättre sätt att lamslå administrationen och reta gallfeber på personalen. Vi som bevittnat effekten redan av att gå från en Word-version till en annan (Hjälp! Förut satt skriv ut-knappen till vänster, nu sitter den till höger och har bytt färg!) har lätt att föreställa oss chockvågorna av att få Open Office installerat på kontorsdatorn på Vårdhemmet Daggdroppen. Vi talar totalt administrativt haveri. Snälla, se bara till att genomföra denna diaboliska mardrömsreform i randomiserad ordning, så att vi kan att mäta exakt hur stort produktivitetstapp man lyckas ställa till med.
Men sanningen är: Det finns lösningar med öppen källkod som är väldigt lätta att använda. Det finns lösningar designade för att vara enkla för Microsoftanvändare. Jag tänker närmast på Ubuntu och det jag förväntar mig av Googles kommande operativsystem Google Chrome OS. Och jag tycker att OpenOffice är farligt likt Microsoft Office. En annan invändning brukar vara att öppna källkodslösningar är dåliga eftersom de är amatörjobb. Jag hoppas man kan överge den osanningen nu när Google släpper sitt eget operativsystem.

Men jag vet att det är att begära mycket. Systemändringar kräver mycket. Oavsett hur bra öppna källkodslösningar blir är det ändå ett arbete att byta system. Men det behöver göras. Jag ser det som en investering inför framtiden. Att börja använda öppna källkodslösningar är inte bara bra för användaren, det är bra för hela ekonomin. Man hjälper till att bryta ner det monopol Microsoft har byggt (Alternativt oligopol med Apple) och främjar de billigare bättre lösningarna. Vilket i slutändan både kostar mindre för oss användare och gör marknaden bättre genom att sluta använda de sämre lösningarna.

Dessutom är det mycket annat som kan genomföras på kommunal nivå. Det som sker i riksdagen är för det mesta lagar. Det är upp till kommunpolitikerna att bygga plattformen för att förändra klimatet för immateriellt skapande. Det är på kommunal nivå man kan se till att gå ifrån de gamla modellerna och istället främja den kultur som skapas fritt. Vidare är det på kommunal nivå man sköter biblioteken, som hjälpt till att sprida kultur och kunskap innan internet i Sverige. Låt dem fortsätta med det, både AFK och över internet! Det är upp till kommunen att se till att IT-kunskapen, själva verktyget för kulturspridning, kunskapsspridning, kommunikation och mycket mer, är hög i kommunen. Jag tänker på både undervisning och IT-support. Jag har dessutom en dröm om ett kommunalt Ipredia, ett öppet nätverk som sträcker sig över hela centrala Lund.

Så säg inte att det inte finns något att göra på kommunal nivå!

2 kommentarer:

Jörgen L sa...

Visst är det ideer att fundera på, men vad ska vi ha för politik i de andra 99,9 procenten av kommunpolitiken?

Praeterea Censeo Spyken Esse Delendam sa...

Jag tycker det räcker med de här frågorna. De är själva en anledning att ge sig in i kommunpolitiken. Hur jag gör med resten vet jag inte förrän partiet har bestämt sig för en ramverk för hur man får arbeta som kommunfullmäktige, men jag kommer inte driva fler frågor oavsett.

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper