Jag slutar nu åka på tågresor där jag blir leggad. Jag antar och hoppas att det inte gäller Pågatågen, utan bara SJs vanliga system.
Tänk på att all konsumtion i ett kapitalistiskt samhälle är politiskt laddat. Genom att fortsätta åka med SJ stödjer ni deras handlande.
Hur kan SJ vara så jävla korkade?
Läs mer hos:
Henrik Alexandersson | Rick Falkvinge | Oscar Swartz | Anna Troberg | Badlands Hyena | Mark Klamberg | Stefan Stenudd | Erik Laakso | Leo Erlandsson | Hanna Wagenius | Ravenna | Scaber Nestor | Opassande - Emma | Copyriot | Cornucopia | Calandrella | Sidvind | Selig | Konspirationer och Sanningar | Lite av varje | SvD | SvD2 | DN | Aftonbladet | Expressen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat.
Vilka rättigheter jag hävdar
Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(261)
-
▼
september
(20)
- Blasphemy day
- Svenska folket guillouade?
- Vem är våldtagen?
- Smällar man får ta för riksdagsidioti
- HAX: Hur vi river upp FRA-lagen själva
- Från Marco Baxemyr
- Hållbar ekonomisk framtid med immaterialrätten?
- Pedofilireflektioner och principprogrammet
- Importera Amerikanskt rättssystem?
- Magnus Andersson till riksdagen!
- Isabella Lund skriver igen
- Förbjud myntaväxter i svensk mark!
- Demokratins fiender: ECPAT, IB och Rasbiologiska i...
- Angående hur svårt det är att vara kvinna
- Dåliga vanor undanbedjes medborgare
- Vi gillar Zackrisson
- Ny design
- Bring it, Obama!
- Integritetsbojkott av tågtrafik
- Hoppsan!
-
▼
september
(20)
1 kommentar:
Svar: sweet, men själv slutar man 14.40 så jag klagar inte!
Jag har frågestund på bloggen, gå in och ställ frågor (:.
Skicka en kommentar