Skrämmande vad folk tycker

Fick den här bilden skickad till mig. Jag brukar inte tycka om att vara kategoriserande, men det känns inte som om det är ett sammanträffande att han är vänster.

På tal om vänster så tycker Marklund att den kinesiska censuren är ett föredöme för Sverige. Dessutom så har Peter Sunde skrivit en klockren kritik mot krönikan som handlar om en musikgrupp som sålt ca 350 album och på samma tid blivit nerladdade ca 80 000 gånger. Sunde skriver:
"Själv hade jag aldrig hört talas om gruppen och tänkte lyssna på vad de var för några. Det visade sig däremot vara stört omöjligt att hitta deras musikfildelningstjänsterna. På de fem största tjänsterna fanns inte deras album tillgängligt alls. “80.000 nerladdningar!”, tänkte jag och blev lite förvirrad. Jag är ganska duktig på att hitta information på nätet men här är det något som inte verkar finnas alls?
[...]
På MySpace har de ungefär 87.000 visningar vilket verkar vara hyfsat likt siffran de själva påstår vara, citat “stulna” album. Skivindustrin är ju visserligen ganska bra på att hitta på siffror så jag utgår ifrån att det är denna siffran som använts till grund för artikeln. (Det är förresten ca 54.000 spelningar av alla 5 låtarna totalt. Och bandet verkar ju ha lagt upp dessa låtarna själva. De kanske är medhjälpande till upphovsrättsintrång då?)"
Vad jag kan se verkar det stämma. De finns inte att hitta på varken TPB, LimeWire (Pro) eller Spotify. Men det är bra att de hittat ett sätt att bli kända. För varför skulle de annars lägga upp sina egna låtar på MySpace?

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper