Var det de som bestämde?

Matchen spelades. Det är en seger för Sverige. Nio personer greps för försök till misshandel, olaga intrång och ringa narkotikabrott. De lyckades sparka sönder ett par lyktor på polisbilarna. Klipp från extremisternas lek kan ses hos Sydsvenskan och SvD. Till skillnad från demonstrationen för fred som hölls av Shalom-Fred i Januari lyckades inte de politiska våldsverkarna något annat än att irritera opinionen.

Polisen har nu visat att våld inte fungerar. Men hur är det med aktivisterna? DN frågade en av arrangörerna den avgörande fråga:
""Det är vi som bestämmer", stod det på dem [Extremisternas banderoller]. Var det de som bestämde?"
Demonstranter måste ta ställning. Oavsett vilken åsikt de har måste de göra någonting för att hindra politiskt våld, annars missbrukar de den heliga demonstrationsrätt de själva brukar. Låt inte våldsorganisationer som AFA och Osynliga partiet komma på demonstrationerna! Partier som har våld på agendan förtjänar inte demokrati. Upplys om hur demokratiskt arbete fungerar! och att man inte kan ändra opinionen med våld.

Per Gahrton säger i papperstidningen SDS (en artikel jag inte hittar på nätet) att de som kastade sten troligen är "Samma gäng som brukar finnas runt Sverigedemokraterna". De tror jag också. Det gäng som stoppas SD:s partimöten och hotar deras politiker. De flesta av oss vet var politiskt våld håller hus.

Läs artiklarna på SDS, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Aftonbladet

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper