Kristdemokraterna och Verklighetens folk

På tal om mitt inlägg om kristdemokraterna häromdagen så hittade jag nyss facebookgruppen "Göran Hägglund - Det strävsamma folkets försvarare!"

I väst sänker sig solen över ett genusfascistiskt, homonormativt och elitistiskt Sverige. Solnedgångens röda färg lyser ut över landet med vänsterradikala kulturskribenter, självmordsfejkande konstnärer, autonoma vänsteranhängare och oönskade graviditeter. Ett sken lika rött som deras skeva samhällsideal. Men förtvivla icke! Vid horisonten sitter en man på sin vita springare. Göran Hägglund, har kommit till riket, för att frälsa oss från syndfullt leverne, marxistiska ideal och konceptuella konstverk. Han sänker sin lans, för att sätta av i full galopp mot genusperspektiven...

Reflektion om internpolitiska konflikter

För mig är de internpolitiska konflikter som just nu sker i PP inte bara en konflikt om petitesser. Det är en konflikt om olika sätt att tänka. Olika uppsättningar principer. Vissa verkar ha som enda mål att ta sig över fyraprocentsspärren, vissa vill driva seriös politik. Det märks ännu tydligare i konflikterna om extern politik. Rick Falkvinge och Sandra Grosse har hamnat i polemik om ACTA. Rick Falkvinge skrev ett hetsande inlägg om att Acta är en av jättemånga mardrömsscenarion varpå Sandra svarade med en seriös analys av avtalets konsekvenser hon gjort med den juridikutbildade piraten juristeN. När Sandra blir anklagad för illojalitet och att "det faktiskt är valår" svarar hon väldigt bra:

"Jag är mycket väl medveten om att det är valår. Jag är ju trots allt riksdagskandidat. Det handlar mycket väl om analyser. Det går inte att skrika jordbävning bara för att en sten rör på sig, då är det till slut ingen som tror på en. Rick är överdramatisk i sin bloggpost och visar på ren okunskap."

Och hon har verkligen rätt. Om vi vill bli behandlade som ett seriöst parti måste vi agera som ett seriöst parti. Då duger inte billiga mediaknep. Billiga mediaknep håller inte sakliga analyser. Vi vill inte sluta som sverigedemokraterna. Och faktum är, ska vi driva seriös politik så finns det ett värde i att göra partiet legitimt. Då duger inte en stalinistisk maktstruktur.

Informationspolitiska nyheter

Världsbanken har beslutat sig för att släppa all sin data. Ett fantastiskt beslut som kommer att hjälpa forskningen jättemycket. Det är precis sådant här som informationsfrihet handlar om. Hans Rosling som är väldigt närvarande i artikeln kommenterar både själva släppet...

"”Det är underligt”, hade Rosling sagt, ”på Pennsylvaniaavenyn i Washington finns två viktiga institutioner, Vita huset och Världsbanken. I den ena finns en ung, vald president och i den andra finns en gammal, tillsatt president. Den valda presidenten lärde sig genast använda internet och öppnade efter att ha valts sajten data.gov med fri tillgång till handlingar. Men den gamla presidenten säljer fortfarande sina data. Varför kan han inte promenera de 400 meterna till Vita huset för att lära av den unga presidenten?”"

Och vad det har för betydelse:

Det allra bästa är att när många börjar använda datauppgifterna kommer man att hitta svagheter och fel, då kommer det feedback. Och då blir det bättre beslut. Det är så här det ska gå till.

Piratstudenterna kommenterar i ett pressmeddelande att riksdagen nu har beslutat att gå den sverigedemokratiska vägen vad gäller utbildning, avgifter för utbytesstudenter. Emil Paulsrud kommenterar:

“Informationssamhället slår undan begränsningar och ökar möjligheterna för fler att studera, då ska vi inte börja bygga upp nya hinder. Massor med kunskap och information kan, och ska vara tillgänglig fritt och öppet för allas bästa.”

Läs också Mathias Klang om youtubeparodier och upphovsrätt.

Bryssel och PPI

Jag är nu tillbaka från en Brysselresa som genomfördes trots #ashtag. Poängen med att åka till var att närvara vid PPI-konferensen. Men hela PPI-konferensen blev ett spektakel. Jag förväntar mig att svenska piratpartiet inte går med i PPI. Däremot träffade jag en hel del trevliga människor i Bryssel. En hel del andra trevliga människor, som danska, semisvenska och polska piratpartister. Jag hade givande diskussioner med Erik Josefsson och Jwalck, två människor som man inte kan ha ickegivande diskussioner med. Jag fick se dödsstjärnan och helvetet. På söndagskvällen firade vi Telecomix födelsedag med sång och belgisk alkohol. Nu ska jag förbereda mig inför min stora moralfilosofiska tenta, förebereda ett föredrag inför Parley i Västerås, läsa in mig och åka till SFS-FUM i Uppsala för att sedan flytta till Uppsala. Jag tycker om att vara upptagen när jag gör meningsfulla saker. Något annat jag tycker är meningsfullt är organisationsoptimering. Utilitarist som jag är vill jag att de medel jag använder mig av för att uppnå mina mål inte blockeras av flaskhalsar som vägrar släppa makten. Det kommer nog ett blogginlägg om det också.

Varför piratpartiet skiljer sig från konservativa partier

Jag har skrivit det innan. Ibland behövs det faktiskt förtydligas. Piratpartiet skiljer sig starkt från konservativa partier som Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Vi tycker om mångfald. Särskilt idémässig sådan. Därför vill vi gärna ha in nya kulturer. Men viktigare är, vi tycker om att folk är kära på sitt eget sätt. Read this om heterosexualitet från kristdemokrater:

"– Många ungdomar vill leva på det här sättet men de har inte tillräckligt stöd, säger Maciek Onoszko, initiativtagare till KD-motionen och ersättare till partiets enda fullmäktigemandat.

[…]

Maciek Onoszko framhåller att partiet har full respekt för ungdomars olika sexuella val. Samtidigt måste det finnas ett bättre stöd för dem som föredrar att leva heterosexuellt och i en traditionell familjebildning, menar han."

Läsvärt

Två riktigt bra inlägg har skrivits. Gustav Nipe har skrivit om vikten av internationalisering i kunskapssamhället. Att vi måste öppna gränserna för nya idéer:

I tillväxtteorier, som Romer-modellen, står teknikutvecklingen i centrum för att man ska nå ekonomisktillväxt. Ska man sen kunna använda världsteknologin, och nå tillväxttakten som de rika länderna har, behöver man kunna lära sig använda teknologin. Väldigt många fattiga länder har problem med att lära sig använda världsteknologin. Ska nu tulltjänstemän stå och välja vilka idéer som ska föras in i landet medför det stor potential till missbruk och farligt proffstyckeri.

Ett kunskapssamhälle bör sträva efter att ta in så mycket idéer som möjligt. Kunskapssamhället är inte oroligt för förändring. Ett sådant samhälle banar iväg för bättre ekonomisktillväxt (iaf enligt tillväxtteorin).

Victoria Westberg har skrivit om internet och pedofilkortet:

Ibland så händer det att, i diskussionen om ett fritt och öppet internet, det dyker upp människor som menar att man måste censurera internet för att förhindra att pedofiler kommer åt barnpornografi. Eller för att förhindra att barn blir mobbade. Eller för att förhindra att ungdomar har sex. Grejen är den att ett fritt och öppet internet handlar om fantastiska saker som demokrati, yttrandefrihet, vänskap, kultur, kunskap och underhållning. Därför är det så dumt att dra in saker som barnpornografi. Barnpornografi fanns långt innan internet. Pedofiler fanns också långt innan internet.

Två nya ord har lanserats i veckan också. Kramliberal och cyberkofta. En cyberkofta är enligt Computer Sweden "nätaktivist med intellektuella anspråk, ofta med frihetsideologiskt eller idéhistorisk bakgrund. Till exempel Juliagruppen. - Jämför med piratpartist, som brukar vara mer folklig och populistisk.". SR gjorde en grej av det där de profilerade cyberkoftan, varpå Rasmus Fleischer (som utnämndes ärkekofta) svarade.

När Elin Grelsson beklagade sig över kramliberalerna och samtidigt beskrev dem som liberaler som älskar kroppskontakt, är "frispråkiga", älskar att hypa andra kramliberaler, är "rå men hjärtligt" och är härliga svarade Nyheter24 med en skämtsam artikel där de letade kramliberaler.

Superfreakonomics om terrorism

Jag är personligen allergisk mot hala slänten-argument om att det definitivt kommer att bli mycket värre. Därför njöt jag av att läsa kapitlet "Why suicide bombers should buy life insurance" i boken Superfreakonomics. Särskilt två stycken i boken fastnade lite extra. Det första stycket handlade om terroristbekämpning och följer:

"The probability that an average American will die in a given year from a terrorist
attack is roughly 1 in 5 million. He is 575 times more likely to commit suicide.

  Consider the less obvious costs, too, like the loss of time and liberty. Think about the last time you went through an airport security line and were forced to remove your shoes, shuffle through the metal detector in stocking feet, and then hobble about while gathering up your belongings.

  The beauty of terrorism, if you’re a terrorist, is that you can succeed even by failing. We perform this shoe routine thanks to a bumbling British national named Richard Reid, who, even though he couldn’t ignite his shoe bomb, exacted a huge price. Let’s say it takes an average of one minute to remove and replace your shoes in the airport security line. In the United States alone, this procedure happens roughly 560 million times per year. Five hundred and sixty million minutes equals more than 1,065 years, which, divided by 77.8 years (the average U.S. life expectancy at birth), yields a total of nearly 14 person-­lives. So even though Richard Reid failed to kill a single person, he levied a tax that is the time equivalent of 14 lives per year.

The direct costs of the September 11 attacks were massive, nearly three thousand lives and economic losses as high as $300 billion, as were the costs of the wars in Afghanistan and Iraq that the United States launched in response. But consider the collateral costs as well. In just the three months following the attacks, there were one thousand extra traffic deaths in the United States. Why?

  One contributing factor is that people stopped flying and drove instead. Per mile, drivingis much more dangerous than flying. Interestingly, however, the data show that most of these extra traffic deaths occurred not on interstates but on local roads, and they were concentrated in the Northeast, close to the terrorist attacks. Furthermore, these fatalities were more likely than usual to involve drunken and reckless driving. These facts, along with myriad psychological studies of terrorism’s aftereffects, suggest that the September 11 attacks led to a spike in alcohol abuse and post-­traumatic stress that translated into, among other things, extra driving deaths.

  Such trickle-­down effects are nearly endless. Thousands of foreign-­born university students and professors were kept out of the United States because of new visa restrictions after the September 11 attacks. At least 140 U.S. corporations exploited the ensuing stock-­market decline by illegally backdating stock options. In New York City, so many police resources were shifted to terrorism that other areas, the Cold Case Squad, for one, as well as anti-­Mafia units, were neglected. A similar pattern was repeated on the national level. Money and manpower that otherwise would have been spent chasing financial scoundrels were instead diverted to chasing terrorists, perhaps contributing to, or at least exacerbating, the recent financial meltdown."

Det andra stycket handlade om effektiviteten och priset av att jaga terrorister med data mining. D.v.s. att du hittar gemensamma faktorer vad gäller t.ex. civilstånd, bostad, bankvanor, matvanor o.s.v. och använder register för att hitta de som passar in på sociogrammet. Det följer:

"Let’s say, however, you could develop a banking algorithm that was 99 percent accurate. We’ll assume the United Kingdom has 500 terrorists. The algorithm would correctly identify 495 of them, or 99 percent. But there are roughly 50 million adults in the United Kingdom who have nothing to do with terrorism, and the algorithm would also wrongly identify 1 percent of them, or 500,000 people. At the end of the day, this wonderful, 99-­percent-­accurate algorithm spits out too many false positives, half a million people who would be rightly indignant when they were hauled in by the authorities on suspicion of terrorism.

  Nor, of course, could the authorities handle the workload."

Konst som våld

I mitt förra inlägg beskrev jag skapande som våld och talade om olika sätt att se på skapandets natur och rättigheterna kring det. I den här bloggposten ska jag tala om konst som våld. Jag berörde det hastigt i Skapande som våld med:

För vissa är ett konstverk bara ett konstverk. För vissa är en varumärkessymbol bara en varumärkessymbol. Men då inser man inte det våldsutövande konst har på oss. Hade ett graffitikonstverk bara varit en samling färg på en platt vägg hade det inte alls stört byråkrater. Hade en varumärkessymbol bara varit ett par tecken arrangerade på ett visst sätt hade det inte stört antikorporativister. Hade Vogues framsida bara varit ett foto på en mänsklig hona hade det knappast stört feminister. Hade den här flaggan bara varit en bild på två vardagsverktyg hade inte världens största krigsnation gått i flertalet krig för att riva den.

Jag kommer främst använda mig av den konstform jag anser bäst passar in på bilden av konst som våld, retorik. Det är återigen bra att läsa Rasmus Fleischers väsensbestämmande av våld.

Rhetor/Demagog

När jag läste latin fick jag lära mig att det fanns två ord för en bra talare, och två ord endast. I begreppet 'Rhetor' ingick inte bara de retoriska kunskaperna. utan även att man skulle vara en 'vir bonus', en bra man. Detta var då motsatsen till en 'demagog', som utöver sina retoriska kunskaper var en 'vir malus', en ond man. Redan här i språkbruket förutsätter man retorikens syften. De blev tydligare i hatet jag kände när jag läste kursen "Filosofisk metod" redan på första föreläsningen. Man lyfte fram ett citat av Göran Hägg:

Retoriken struntar i god smak, sanning och fina förebilder. Om du vinner med dåligt språk och dåliga argument, så är det bra språk och bra argument retoriskt sett.

Citatet skulle jämföras med påståendet att filosofins huvudmål var att nå kunskap genom "att avtäcka sanningen med hänvisning till goda skäl". Nyckelkoncept här är att hänvisa till retoriken som "irrationella argumentationsmetoder" och att skarpt skilja på argumentationsanalys och retorik.

Så, vad är målet med retorik? Att övertyga den andre om ens egna idéer, oavsett den faktiska godtagbarheten i idéerna. Det blir ett sätt att tvinga på någon annan sina egna idéer, utan att använda idéernas värde. Kan det överhuvudtaget ligga i våra intressen att ta till oss idéer som vi utan att de var förklädda i maktmedlet retorik hade förkastat? Det blir tydligt här hur retorik blir ett våld - i betydelsen enforcement, eller välde. Det blir tydligt hur retoriken är ett otillbörligt sätt att bruka makt över någon annan.

Och annan konst?

Det som uppenbarar sig i politisk konst gör det så tydligt att retorikens våld inte är begränsat till retoriken, utan är ett tema som går genom all konst. Retorik kombineras med melodier för att påverka ännu starkare och få personen att lyssna flera gånger. Konstverk använder bildspråk och humor för att styra hur människor tänker kring politiska argument. (Här kan man också på ett konspiratoriskt sätt besvara frågan jag brukar ställa: Varför finns det så lite högerliberal politisk musik.)

Jag föreslår premissen att all konst skapas för att förnimmas (läsas, betraktas, ses, höras). Jag föreslår också premissen att alla människor, inklusive de som är delaktiga i konstskapande, vill ha makt över andra människor. Som slutsats citerar jag Hans Ulrich Gumbrecht som säger att “Det finns ingen genuint estetisk upplevelse utan ett inslag av våld”. Jag ber er nu att läsa stycket från förra inlägget i nytt ljus:

För vissa är ett konstverk bara ett konstverk. För vissa är en varumärkessymbol bara en varumärkessymbol. Men då inser man inte det våldsutövande konst har på oss. Hade ett graffitikonstverk bara varit en samling färg på en platt vägg hade det inte alls stört byråkrater. Hade en varumärkessymbol bara varit ett par tecken arrangerade på ett visst sätt hade det inte stört antikorporativister. Hade Vogues framsida bara varit ett foto på en mänsklig hona hade det knappast stört feminister. Hade den här flaggan bara varit en bild på två vardagsverktyg hade inte världens största krigsnation gått i flertalet krig för att riva den.

Jag menar att alla symboler, alla kameravinklar, alla kombinationer av musik och mer eller mindre rimmande text, all design, all konst har ett underliggande syfte: Att bruka idémässig makt mot andra. I konstutövandet tvingar vi på andra våra egna idéer.

Skapande som våld

"46.

Förr eller senare måste musiken äga rum. Musikens ägande av rum är av ett annat slag än fastighetsägarens. Men likväl är det ett ägande och ytterst ett våld. Här övergår den postdigitala kulturen i politik. Konflikten gäller inte tillgången till digitala filer utan tillgången till rum. Rum där skaror kan samlas och utveckla en tillit. Rum för gråzoner. Rum för det oförutsägbara. Rum för musiken att äga."

Så lyder näst sista paragrafen i Rasmus Fleischers "Det postdigitala manifestet". För inläggets skull rekommenderar jag även att läsa Fleischers "Våld: Hur makt äger rum" och "Om våld och liberalism, efter Köpentánamo" för att förstå det våldsbegrepp som går utanför fysisk åverkan och rör sig om våld som "enforcement" snarare än våld som "violence". Våldsbegreppet som snuddar på välde likt det sällan gör idag.

Så till saken. Jag är konfirmandledare. Igår gjorde vi en rutingrej med konfirmanderna. En övning vi brukar köra. Men jag såg den med nya ögon. Konfirmanderna fick varsin färg. De fick börja måla varsin bild med sin färg. Efter en bestämt intervall (som konfirmanderna inte fick veta) bytte de plats, så att de helt plöstligt stod med någon annans teckning och målade med sin färg och (ännu viktigare) sina idéer på den teckning som fanns.

Skapande som ägande - Lockemodellen

Det motiv som fanns på teckningen vid bytet kunde så radikalt ändras av personen som stod där just då. Det som var en abstrakt samling cirklar blev en människa som blev en bit av en större teckning som klottrades över helt och blev en bild av kaos. Makten över objektet var inte längre hos Skaparen (Notera versal). Att börja tala om en upphovsrättslig modell här är förlegad, även om riksdagen kanske inte förstått det. Vad jag vill utmana här är tanken på termer som "nyskapande" och "kreatör" (Jag håller mig hårt för att inte hoppa på mitt nemesisbegrepp "verkhöjd", denna styggelse från satan). Är det ens möjligt att lägga extra värde hos den första skapelsen (när objektet var monokromt) utan att förstöra verket. Föreställ er själva hur man snedförskjuter makten när man låter den första penseln på platsen säga "Nej, det är nog inte bra om du ritar ben där. Jag tänkte det aldrig som ett får". En kulturmodell enligt äganderätten är således inte möjlig här.

Skapande som offentligt ransonerande - Den demokratiska modellen

En modell för skapandets gränser är den demokratiska. Johan Söderberg tar i boken "Allt mitt är ditt" upp graffitins ideologi. Han menar att "kontroversen kring graffitin handlar först och främst om hur gruppen och individen relaterar till varandra och endast i andra hand om estetik". Jag vill mena att det är delvis fel. Frågan om hur gruppen och individen relaterar till varandra är i allra högsta grad en fråga om estetik, som jag diskuterar just nu. Men ännu viktigare är: Frågan om estetik handlar om hur gruppen och individen relaterar till varandra. Som Fleischer påtalar: "Musikens ägande av rum är av ett annat slag än fastighetsägarens. Men likväl är det ett ägande och ytterst ett våld. Här övergår den postdigitala kulturen i politik. Konflikten gäller inte tillgången till digitala filer utan tillgången till rum.".

Här blir frågan om graffiti precis så klar som Johan Söderberg hade velat framställa den. För vissa är ett konstverk bara ett konstverk. För vissa är en varumärkessymbol bara en varumärkessymbol. Men då inser man inte det våldsutövande konst har på oss. Hade ett graffitikonstverk bara varit en samling färg på en platt vägg hade det inte alls stört byråkrater. Hade en varumärkessymbol bara varit ett par tecken arrangerade på ett visst sätt hade det inte stört antikorporativister. Hade Vogues framsida bara varit ett foto på en mänsklig hona hade det knappast stört feminister. Hade den här flaggan bara varit en bild på två vardagsverktyg hade inte världens största krigsnation gått i flertalet krig för att riva den.

Men konst är mer än så. Och det vet vi alla. Konst är påtvingadet av idéer. Liksom retoriken är det ett våldsutövande. Konstnärens våldsutövande på betraktaren när denne påtvingas de idéer konstverket infekterar med. I det här ljuset blir frågan om graffiti helt annan.

Skapande som närvaro - Den anarkistiska modellen

Johan Söderberg skriver:

Centralt för graffitin är idén om att rätten till det offentliga rummet innehas av den som befinner sig på platsen. "Den som befinner sig på platsen" är en öppen, ständigt föränderlig kategori som potentiellt sett inkluderar alla människor. Därför är det inte orimligt att beskriva graffitin som bärare av en annan demokratisk idé. Min tes i detta kapitel är att samma idé återfinns i olika skepnader i alla former av deltagarkultur. [...] Fansens attityd bryter med de moraliska och ekonomiska rättigheter som enligt konventionen tillhör verkets upphovsman. Ur samhällets synvinkel är detta ett fall av normupplösning. Men saken kan även beskrivas som en kollision mellan två motstående normsystem. Normerna anger hur gruppen och individen bör förhålla sig till varandra. Därför är det rimligt att förstå moralpaniken kring deltagarkultur i politiska termer."

Det var denna skapandemodell jag såg framför mig. Makten låg varken hos ett enskilt ägande eller ett gemensamt förvaltande. Den enda parameter som var relevant för makten var närvaron. Vid en närvaro hade en deltagare absolut makt över objektet och dess motiv.

Skapande som våld

Det är nu intressant att blanda in våldsbegreppet. Jag börjar med att se på våldsbegreppet i de två andra skapandemodellerna. I Lockemodellen finns våldsbegreppet, men det ses inte som skapande. Oftast kallas det plagiat. Det är alltid sett på negativt, då våldet i sig definitionsmässigt är stöld i Lockemodellen. Ägandet av ett objekt är av samma typ som ägandet av ett ting, enligt anhängarna. Våldsbegreppet finns även i den demokratiska modellen. Det är till och med accepterat, och går under principen majoritetens förtryck av minoriteten. Våld får utövas när majoriteten vill det.

I den anarkistiska modellen är skapande alltid våld. Men för att förstå det måste man förstå konstobjektets natur och kollektivets förhållande till individen i konstprocessen. Det är inte samma kollektiv och individ som Söderberg tar upp. Kollektivet är alla som deltar i konstprocessen - hela spektrat från absolut betraktare till absolut förändrare (eller våldsverkare, om man vill fortsätta på den terminologin) - och individen är varje våldsverkare i processen.

När jag såg konstverket skapas framför mig förstod jag konstobjektets natur i den anarkistiska modellen. Den stora skillnaden är hur dynamisk den var. För det första är det väldigt svårt att särskilja ett objekt från resten. Det är inte bara svårt att särskilja dem rent numerologiskt från sin omgivning - som graffitin från husväggen - det är också svårt att skilja två objekt från varandra rent kvalitetsmässigt. Det mest bedrägliga kanske är att det är svårt att skilja ett objekt från resten. Det är svårt att avgöra när något är ett konstobjekt eller inte. Vad som också uppenbarade sig för mig var det faktum att värdet låg i själva processen av verket, och inte i den färdiga produkten. Detta är ett stort avsteg från Lockemodellen, Lockemodellen kräver nämligen en färdig produkt, för att kunna definiera Skaparen. Därför bör man i den anarkistiska modellen tala om konstobjekt som en process och inte som ett verk.

Vad man också måste förstå är kollektivets förhållande till individen i konstprocessen. I Lockemodellen har individen (Skaparen) absolut makt, och kan utöva enkelriktat våld mot alla deltagare i hans kultur, som därför reduceras till passiva konsumenter. Den anarkistiska modellen tar en stort avsteg återigen. Där reduceras individen till en minimal maktlös del av kollektivet. Individen är starkt underordnad kollektivet. Vem har då makt? Makt i processen har den som tar det med våld. Allt förändring i processen sker därför med våld.

Skapandeprocessen kan ses som ett krig.

Identiteter och sociala relationer

Uppgiften var:

Gör en analys av hur ungas medverkan i nätgemenskaper påverkar ungas
identitetsskapande och sociala relationer. Hur du väljer att göra analysen är rätt
valfritt.

Mitt verk följer här:

Identiteter och sociala relationer

Metod

I uppgiften skulle man fördjupa sig i ungas identitetsskapande och sociala relationer. Då jag redan har erfarenhet av många nätgemenskaper samt bloggande valde jag att intervjua ett par år yngre personer. Personerna jag intervjuade var 15 eller 16 år gamla. När jag gjorde urvalet strävade jag inte efter att ge en representativ bild och ansträngde mig inte heller för att nå ett representativt urval. Inte heller sökte jag upp en speciell typ av personer, förutom att de var 15 eller 16 år och besökte nätgemenskaper. Totalt intervjuades fem personer. Av dessa av tre kvinnor och två män. Intervjuerna gavs under löftet att de skulle publiceras anonymt.

Intervjuerna gjordes som ostrukturerade samtal snarare än att följa en punktform. Att jag inte hade ett representativt urval och inte ställde samma frågor till alla är för att jag inte strävade efter att veta hur ungas internetvanor är generellt sätt. Snarare ville jag ta del av en djupare förståelse för ungas identitetsskapande i förhållande till internet. Mina frågor kretsade mycket kring feedbacken de fick på sina internetvanor, hur deras identitet påverkades av internet samt hur deras identitet var beroende på om de kommunicerade via internet eller utanför internet, d.v.s. om de var samma person på som utanför internet.

Feedback

Fyra av de fem personerna delade själva med sig av material på nätgemenskaper och bloggar. Alla fyra kände att de fick feedback på det material de delade med sig. En person anmärkte på att hon fick mer feedback på materialet hon la upp på facebook än den nätgemenskap som var speciellt utformad för delade av fotografier. Förutom att det var motiverande för henne var feedbacken även ett sätt att bli bättre på att fotografera. Hennes ambitioner att bli professionell fotograf var en del av anledningen att dela med sig av sina bilder på nätgemenskaper. En person anmärkte på att feedbacken kunde vara dålig också, om den var kritisk.

Hon: alltså, jag går in på facebook, sen har jag [fotografnätgemenskap] som är en sida där man visar sina bilder, sen har jag en blogg där jag visar mina foton också, håller även på med en hemsida till alla mina foton. eftersom jag vill bli fotograf, ska jag sätta ihop det så det blir en portfolio på hemsidan. så kan jag bara länka när jag vill ha jobb
Jag: Får du feedback på det du gör på internet?
Hon: Japp!
Jag: Hur påverkar det dig?
Hon: otroligt bra! jag menar, kritik jag får på bilder är bra för det hjälper mig förbättra och även fina kommentarer gör mig taggad

Tre av de fyra upplevde att feedbacken de fick inte påverkade deras identitet. Den var bra för dem för att den gjorde dem gladare (Och i ett fall hjälpte dem att öva upp en färdighet, se förra stycket), men deras identiteter utanför internet förblev opåverkade. En av dem svarade att eftersom han hade olika identiteter på och utanför internet kunde han låta sin identitet utanför internet förbli opåverkad av den feedback han fick på internet.

Jag: Tror du att feedbacken du får, som helhet, påverkar din identitet?
Han: nej, på internet är jag någon annan. Man är den person man vill vara i verkligeheten. Typ. Men jag blir inte någon annan när det gäller verkliga livet. om du förstår

Identitet

Tre av de fem personerna upplevde att de hade samma identitet på internet som utanför internet. En av de andra menade att det var lättare att visa upp en mer respektlös och elak sida av sig själv på internet då man inte kan se den andras ansikte när man talar med den. Personen kände själv att dennes personlighet blev annorlunda, särskilt i argumentationer.

Den andra personen som kände en skillnad mellan sin identitet på internet och utanför internet menade att man på vissa sätt var modigare och på vissa sätt med restriktiv i sitt agerande. Det som var mest utmärkande var ju hur restriktiv man var med vilka sidor av sig själv man visade upp. Samtidigt vågade man säga mer än man vågat säga utanför internet eftersom nätgemenskaper och chattande ger en unik möjlighet att formulera sig.

Jag: Hur skiljer sig din identitet på internet och din identitet utanför internet åt?
Han: Man visar bara sina bra sidor på internet. Jag liksom. Man väljer inte fula bilder på sig själv som man lägger ut. man tar dom bästa. När man chattar med folk tänker man innan man skriver. Man VÅGAR mer. betydligt mer
Jag: Vad är det man vågar på internet?
Han: Skriva meningar man inte vågar säga kanske. i verkliga livet

Han menade också att det fanns en bred konsensus om det här på internet. Att bara visa sina bästa sidor är något som ”alla gör” bland unga på nätgemenskaper.
En av de tre som svarade att de hade samma identitet på och utanför internet svarade att hennes deltagande i nätgemenskaper utvecklade hennes identitet. Det var inte bara feedbacken utan även kommunikationen som utvecklade hennes identitet.

jag har fått kontakt med en hel del av min familj som bor i [land] via facebook. så på ett sätt har jag fått tillbaka en del av min identitet . på min blogg kan jag utrycka mig och prata om vad jag känner, och få feedback - så där utvecklar jag min identitet med

Olika gemenskaper

Två av de fem jämförde olika typer av gemenskaper med varandra. En av dem noterade att hon använde facebook till samma saker som hon använde ett fotografcommunity. Det var praktiskt för att hon hade fler vänner där. En annan som hade bloggat men också slutat med det noterade att nätgemenskapen bilddagboken fungerade väldigt likt en blogg. 

Internet är stort. Neutralt internet är större.

Samtidigt som jag klustrar fram en motion om nätneutralitet med Piratpartiets framtidskluster (Läs mer i de här tio länkarna om frågan nätneutralitet) ser jag att Marcin de Kaminski har skrivit ett inlägg på cybernormer om internets vikt för demokratin. När han dessutom länkar till videon nedan känns internet större än innan. Jag vill minnas ett par ord från Rick Falkvinges kraftiga inlägg "Vad vi slåss för"

De här svärmarna går ihop i större saker som ibland går att sätta etiketter på — Wikipedia, Linux — och ibland inte. Och tillsammans bildar de något fantastiskt: hela mänskligheten har inte bara tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och kultur, dygnet runt och året runt, utan hela mänskligheten deltar i och bygger kontinuerligt vidare på vår gemensamma kunskap och kultur. Utan att någon förlagschef tar hänsyn till budget och inkomstprognos. Utan att juridiska monopolrättigheter spelar roll för vem som får prata.

Och i denna svärm, i detta globala medvetande, så har en femåring i Uganda som precis fått sin första dator precis lika mycket tyngd som du och jag i de rika I-länderna. Fantastiskt räcker inte för att beskriva det.

Det här händer mitt framför ögonen på oss. Just nu. Medan politikerna tjafsar om ifall arbetslöshetsersättningen ska vara 78 eller 80 procent.

Internet är inte en fråga om att lyssna på Spotify, läsa Aftonbladet och betala räkningar. Det är så otroligt mycket större än det. Därför krävs det att man kämpar för en bra informationspolitik. Det är inte en bekvämlighetsfråga, det är en fråga som dominerar hela samhället.

Diskussioner om liberalism

Johan Norberg har skrivit en debattartikel om liberalismens skillnad från konservativismen. Angående spektran höger-vänster kontra liberalt-konservativt skriver han:

"Som Hayek konstaterade är ett grunddrag i konservatismen den ängsliga misstron mot det nya, medan liberalen vill låta det som spontant växer fram ha sin gilla gång även när vi inte kan förutsäga vad det leder till.

Därför har konservative Roland Poirier Martinsson i en mening alldeles rätt när han föreslår att vi som är klassiska liberaler i Lockes, Smiths och Hiertas anda bör definieras bort från högern helt och hållet. Historiskt sett, och inte så sällan i dagens praktik, är det vi som är radikalerna.

Anledningen till att konservatism och liberalism ändå kom att slå följe under så stor del av 1900-talet var att de fick en gemensam fiende i socialismen som ville ha det nya, men avsåg att dirigera fram det genom statligt tvång. Ett annat skäl är att konservativa vill bevara det som visar sig vara bra och därför till slut såg sig tvungen att anamma en hel del tankegods från upplysningen och liberalismen."

Jag noterar att jag skrivit om det innan och jag längtar efter dagen då högern inte ses som liberal och liberalismen inte ses som höger. Att jag själv är högerliberal gör det bara mer frustrerande. Gång på gång förknippas jag med kristdemokrater, moderater, folkpartister och liknande (Det lustigaste är kanske att förknippas med sverigedemokraterna, som är så auktoritära man kan bli i svensk politik).

Skillnaden blir ännu tydligare när telecomix med en bild kommenterar att konservativa socialdemokraterna är det sista vänsterpartiet som röstar för hatalagringsdirektivet. Vi bör fortfarande inte glömma att hatalagringsdirektivet är precis vad Bodström vill. Med tanke på att Bodström är partiets juridiska talesman...dra era slutsatser. Här är bilden:

Jag skrev en debattartikel idag om hur skyddslagstiftning hotar marknadsliberala principer och jämförde Saab med upphovsrättsindustrin. Det är inte ok för staten att manipulera marknaden. Då dödar man konkurrensen. Efter att ha utmanat Magnus Andersson och Hanna Wagenius att försvara hur immateriell lagstiftning går ihop med marknadsliberala värden utspelades följande konversation med Hanna Wagenius:

Isak Gerson: utmanar IPR-vänliga marknadsliberala att försvara skyddslagstiftning för marknadsaktörer http://tr.im/QCF2 @anderssonmagnus? @hannawagenius?

Hanna Wagenius: @IsakGerson Jag är redan radikalare än PP i frågan om immaterialrätt :-P

Isak Gerson: @hannawagenius Spännande, verkligen spännande, gäller det all immaterialrätt, All ekonomisk immaterialrätt eller bara upphovsrätt?

Hanna Wagenius: @IsakGerson Rubbet. Har man principer så har man.

Isak Gerson: @hannawagenius Oerhört synd att jag inte hört det tidigare. Jag kan bara nicka överrensstämmande.

Hanna Wagenius: @IsakGerson Well, jag begär inte att du ska ha koll på vad jag bloggat om för mer än ett år sen ;) http://bit.ly/bK4cT5 http://bit.ly/9VGiKk

Hon skriver t.ex.:

"Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?"

Och hon har så rätt. Immaterialrätt är en ny konstruktion, som knappast konstruerades för att ge kreatörer pengar.

Säg det som ett mantra

EDIT: Jag vet inte hur jag fick för mig att artikeln var nypublicerad. Det var ett misstag. Den är gammal, men fortfarande viktig.

Nu kommer det igen. ACTA får sekretessbeläggas för att det är ett handelsavtal. Det är praxis att göra det så vi skiter i kritiken. Här skriver näringsutskottet:

"Att innehållet i ACTA-förhandlingarna är hemligt har sin grund i den praxis som finns för handelsavtal. Parterna i förhandlingar om handelsavtal åtar sig normalt att inte röja information om innehållet i förhandlingarna innan parterna kommit överens om att så kan ske. I normalfallet offentliggörs innehållet först i ett slutskede av förhandlingarna. Också ACTA-förhandlingarna inleddes under förutsättningen att parterna inte får röja innehållet i förhandlingsdokument. 

Enligt 2 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som angår Sveriges förbindelse med bl.a. annan stat om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Om en förhandlingspart önskar att innehållet i en internationell förhandling hålls hemligt, måste en prövning göras av om ett röjande av uppgifter om innehållet skulle skada Sveriges förbindelser med det landet."

Jag säger det igen. ACTA är inget handelsavtal. ACTA är ett avtal om harmonisering av lagstiftning. Det är inget handelsavtal. Jag försöker med Erik Josefssons taktik. Det här är ett handelsavtal om bananer. Det är 2.5 sidor avtal, läs det gärna. Det listar lite bananpriser vid olika tider och lite regler för handeln. Här är ett avtal som förväntas vara mer eller mindre identiskt med ACTA. Man ser tydliga "ska"-satser kring lagstiftning och upprätthållandet av upphovsrätt redan i 2.1 här och här. Ett av tre kapitel handlar om "Enforcement of Intellectual Property Rights". Hur pass vanligt tror ni att det är att den typen av lagstiftning finns med i handelsavtal? Kan ni hitta någon motsvarighet till den lagstiftningen i bananavtalet?

Så, eftersom ACTA-kramarna upp till riksdagsnivå systematiskt upprepar lögnerna kring ACTA, lär dig att säga sanningen som ett mantra. ACTA är inte ett handelsavtal.

Länkkärlek

Grundtanken med det här inlägget var lite vanlig länkkärlek. Jag tänkte länka och citera Jimmy Callins bloggpost om Piratpartiets visioner, om att vi vill "värna om människors personliga frihet ur ett informationspolitiskt perspektiv". Jag tänkte länka Gustav Nipes bloggserie "Scribo, ergo sum" (mitt namn på serien) del ett, två och tre hittils och juristeNs bloggserie om InfoSoc-direktivet del ett, två och tre. Under tiden då jag läste min kurs i immaterialrätt blev InfoSoc lite av ett hatbegrepp (Särskilt under kopieringsskydds- och historiedelen), men vi gick aldrig in så här djupgående. Jag ser fram emot fler delar av båda.

Tyvärr blev det bara önsketänkande. Mina planer föll samman när jag besökte Magnus Anderssons blogg och upptäckte att nollvisionspolitikerna har lagt ytterligare ett förslag. Det resulterade i "Arbetsmiljöverkets Nollvision"

Den som har rent mjöl i påsen har inga makthavare att dokumentera

Angående den senaste polisskandalen med Jesper Nilsson som huvudperson som utspelade sig på gatan har väckt många intressanta reaktioner. Planka.nu diskuterar ändamålsglidning och talar om "inre tullstationer" och talar även om huruvida civilpoliser bör arbeta som tullkontrollanter för privata företag.

Extraarbetar polisen som skattefinansierade biljettkontrollanter så är det en märklig nytolkning av deras uppdrag. Är det fritt fram för företag att anlita poliser för att säkra intäkter vid olika arrangemang? Eller kanske en polis som står i butiken och håller ordning?

Ännu intressantare är Gustav Nipes parallell till datalagringsdirektivet, när han skriver:

Bloggen är dock helt övertygad om att de flesta anställda inom polisen är goda medborgare, däremot finns det också svin. Dessa svin kommer att gång på gång att missbruka sina positioner. Att implementera lagstiftning som datalagringsdirektivet är sinnessjukt. Med datalagringen på plats finns det inget stopp för hur mycket mer missbruk som kommer att ske. Att vägra implementera datalagringsdirektivet är det enda möjliga.

Passande nog har Henrik Alexandersson skrivit en guide till hur man klarar sig bäst i ett samhälle där polisen ständigt tolkar lagar godtyckligt för att få så stora befogenheter som möjligt till att inkräkta i ditt privatliv. Den behandlar punkt för punkt vad du ska göra vid husrannsakan med bra förklaringar om tillvägagångssätt och dina rättigheter. Allt från att kräva polislegitimation och dokumentera polisens arbete till att överklaga.

Tema: Livet på nätet 1c

Ungas medievanor, forsknings-och undersökningsresultat: Gör en sammanställning på minst 1 och max 3 sidor om ungas medievanor. Vad är de mest väntade och självklara och de mest oväntade resultaten i forskning/undersökningar om barn och unga på nätet? Vad visste du inte om? Vilka resultat eller företeelser blir du mest förvånad av? Vad anser du vara den största förändringen jämfört med när du var barn? Litteratur till uppgiften: Läs s. 3-50 i ”Unga och medier 2008. Fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier”; Lyssna på ” Barnaministeriet: Digital uppväxt;”; Läs s; 5-50 i Dunkels, Elza. Vad gör unga på nätet? Läs också ”Ett annat sätt att umgås – yngre tonåringar i virtuella gemenskaper” av Ann-Britt Enochsson. Sammanställningen ska innehålla referenser till de källor du använt.

Om litteraturen

Jag har tyvärr inte haft tillgång till barnaministeriets "Digital uppväxt", men jag ska redogöra för det intressanta i de andra. Medierådets rapport skiljer sig märkbart från de andra på tre sätt. Den är väldigt ny, vilket är väldigt viktigt för ett ämne som förändras så snabbt som internet och nätkulturer. Den behandlar inte bara nätgemenskaper, utan ungas relation till medier överhuvudtaget. Dessutom är den kvantitativ. Huvuvida kvantitativa rapporter kan säga mer eller mindre i den här frågan är inte det intressanta. Det intressanta är hur den plockar fram en annorlunda synvinkel när de två andra rapporterna är väldigt kvalitativt genomförda.'Vad gör unga på nätet?' och 'Ett annat sätt att umgås - yngre tonåringar i virtuella gemenskaper' ger snarare en blick över några enskilda ungdomar och ger ett par synsätt som just de kan bidra med. Med 'unga' syftas i forsättning personer mellan 12 och 16. Med 'barn' syftas personer mellan 9 och 12 år.

Om internetanvändningens omfattning

Internet är idag det medium som skapar flest unga högriskkonsumenter. Detta trots att det faktiskt är TV:n som är den det medium som är dominerande vid regelbunden användning. När 78 % av alla ungdomar tittar på TV varje dag är det bara 62 % av alla unga och låga 30 % av alla barn som använder internet dagligen. Det tyder på att TV kan vara mer av en slentrianmässig aktivitet än internet (Medierådet 2008).

Vad medierådets rapport missar att ta upp är att 8 % av unga är uppkopplade via sin mobiltelefon också, vilket ger dem möjlighet att vara uppkopplade dygnet runt. Undersökningen borde ha tagit upp ungas internetvanor över mobilen också för att se hur ofta och i hur hög utsträckning det sker. Skillnaden mellan mobil uppkoppling och fast uppkoppling över dator är att den mobila uppkopplingen på grund av sin natur samt eftersom den oftast kostar enligt tids- eller mängdpris ofta genererar tidsmässigt kortare användning av internet per tillfälle. Men på grund av sin natur är det mycket möjligt att besöken blir mycket mer frekventa (Medierådet 2008).

Om ungas preferenser

Vid datorn är det 73 % av unga som chattar, 72 % som lär sig saker, 65 % spelar och 13 % delar med sig av media de skapat. Det tyder på att nischande av aktiviteter är ovanligt. De flesta unga verkar använda datorn och internet till flera saker. Kanske gör de det vid olika tillfällen, men jag misstänker att mycket av datoranvändandet sker simultant, då det fortfarande bara är 18 % av de unga som är högkonsumenter (Medierådet 2008).

Användningen av dessa medium beror till mångt och mycket på ålder och kön. Pojkar har en stark övervikt när det gäller att spela dator- och konsollspel. Jag vill själv se det som en nätgemenskap, på grund av min bakgrund i e-sportande. Om man jämför grupperna barn och unga märker man att det är tre fritidssysselsättningar vars representation har dubblerats. Det handlar om "surfande och chattande", "träffa vänner över internet" och "lyssna på musik" (Där jag antar att musiken till vardags är förinspelad digital musik) (Medierådet 2008).

Om internet som socialt medium och unga

Vad som lockar barn och unga till internet idag är inte fascinationen av internet i sig. Internet är snarare ett medel än ett mål. Vad som lockar är de enorma kommunikationsmöjligheter som internet innebär. En del av charmen är att internet möjliggör kontaktknytande med vänner man redan känner utanför internet samtidigt som man kan få nya vänner. Genom att inte utge namn eller andra känsliga personuppgifter men ge tydliga ledtrådar om sin identitet kan anonymiteten och tryggheten behållas samtidigt som de som redan känner en har lätt att hitta ens användare (Enochsson 2005). Många nätgemenskaper gör det även enkelt för användaren att tillgängliggöra sina personliga intressen och annat som möjliggör hittandet av likasinnade (Dunkels 2005).

Det är inte så vanligt att man träffar vänner man träffat över internet utanför internet, bara 9 % gör det. Däremot råder det en ganska stor tillit till de kontakter man träffar utanför internet. 38 % av alla unga som träffar internetvänner utanför internet träffar dem ensamma första gången (Medierådet 2008). Det verkar inte bygga på ärlighet endast, då unga gärna väljer att visa upp en modifierad bild av sig själva på nätgemenskaper. De gillar oftast att de kan visa upp en annan bild av sig själva som de är mer nöjda med. Det gäller delvis informationen de ger ut om sig själva rörande sin personlighet, men det gäller också vilka foton de väljer att dela med sig av sig själva (Dunkels 2005).

Två möjliga avgörande faktorer för nätkulturernas genomslagskraft är dess oberoende av rum och dess praktiska skillnad jämfört med de kommunikationsverktyg vi använder utanför internet. Genom att vara oberoende av rum kan barn och unga fortsätta kommunicera med sina vänner trots sådant som sjukdom och regler för hur länge de får vara ute. Vanligt är att barn och unga som måste vara hemma tidigt fortsätter kommunicera med sina vänner hemifrån, tack vare internet. Internets praktiska skillnad gör att de barn och unga som utanför internet är tystlåtna eller blyga har lättare att komma till tals, vilket är en befrielse för många. Många barn känner också att det är lättare att vara trevlig över internet, samt att de upplever att andra är trevligare över internet (Enochsson 2005).

Rädslan för internet som många föräldrar har är uppblåst. Bilden av de farliga nätgemenskaperna som fungerar som en arena för grooming är en nidbild som inte lever upp till sitt rykte. Inte heller är det särskilt vanligt att barn och unga ljuger om sin identitet på nätgemenskaper, förutom att de flesta ger sken av att vara äldre än de faktiskt är (Enochsson 2005). Bilden av att vuxna bör kontrollera sitt barns vanor på internet, i synnerhet genom att själv närvara, är kontraproduktiv. Barn och unga har ofta svårt att interagera med föräldrar överhuvudtaget på internet (Dunkels 2005).

Tema: Livet på Nätet 1a

Fundera över och skriv ner din tankar och funderingar kring kursen. Använd max en sida och skriv om dina förkunskaper, din användning, dina tankar och funderingar kring kursen.

Mina förkunskaper

Jag bedömer mitt inifrånperspektiv på nätkulturer vara stort. Jag är själv uppväxt med en närhet till datorer, och därmed internet sedan barnsben. Jag kan bedöma min egen utveckling från barnvänliga sociala communities som Hamsterpaj och Lunarstorm till dagens sociala medier med facebook och twitter. Jag har också fått ta del av hur internetdiskussionsforum flyttades från den äldre typen av forum till bloggar.

Under mina senare år har arbetat närmre och närmre internet, och särskilt delar av internet som är till för informationsspridning, kommunikation och sociala funktioner. Genom mitt politiska engagemang har jag fått lära mig att använda internet för att föra diskussioner. Då jag sysslat med mycket politik kring internets öppenhet och andra informationsfrågor har jag också arbetat mycket i interntbaserade kluster (arbetsgrupper).

Mitt bloggande har nu pågått i cirka ett och ett halvt år. Jag har haft en anonym blogg utan något speciellt ämne, en personlig blogg med namn där jag skrev om framför allt politik - men även filosofi, teknik och kultur - som jag fortfarande använder(http://isakgerson.blogspot.com/), och en blogg på min nuvarande hemsida som används för mer djupgående politiska artiklar, med fokus på debatt (http://isakgerson.se/).

Min användning

Jag använder internet nästan hela tiden i mitt liv. Jag är nästan alltid uppkopplad via min mobil eller netbook när jag inte är hemma. Jag arbetar och pluggar nästan uteslutande via datorn. Datorn utgör också en stor del av mitt sociala liv via sociala medier såväl som chattklienter. Internet är för mig ett utmärkt verktyg för att mätta mitt behov av att diskutera de många idéer jag har samt att ta del av andras. Som kulturintresserad är det ett utmärkt sätt för mig att ständigt hitta ny kultur. Det är också ett utmärkt sätt att hålla kontakten med det kontaktnät jag har som är utspritt över avstånd jag inte kan resa särskilt ofta.

Mina tankar och funderingar kring kursen

Att jag påverkas av internet är inte svårt att förstå, då jag lever ett liv där internet är en väldigt inkorporerad del. Som jag sa i första stycket har jag ett bra inifrånperspektiv på hur det påverkar mig. Men det räcker inte för mig. Jag vill veta hur internet påverkar andras liv, och hur det kan komma att påverka andras liv. Jag vill veta mer om de effekter som hänt mig som jag inte själv kan se. Här tror jag att vetenskapen kan hjälpa mig. Jag vill också lära mig mer om andra människors inställning till internet. Här tror jag att mina kurskamrater kan hjälpa mig.

Det är i mina ögon viktigt att mer pengar läggs på att kartlägga hur internet påverkar oss i livet. Det är ofrånkomligt att internet kommer att fortsätta bli en större och större del av människors liv. Det hade varit enfaldigt att begränsa forskning till att gälla livet utanför internet. Snarare bör man kompensera för den forskning som inte finns om människors relation till internet.

Nätkulturer

Jag kommer att använda den här bloggen som en del av mitt deltagande i kursen nätkulturer på Uppsala Universitet. En kurs jag har höga förväntningar på och rekommenderar andra att läsa. Alla inlägg på ämnet hamnar under taggen natkulturer. Härnäst kommer mina första uppgifter på kursen. Vi kommer även att skriva en gemensam blogg, där min huvudsakliga kursredovisning kommer att ta plats. Läs där istället.

Uppsala-Stockholmresa

Jag tänkte dela med mig av det jag varit med om under min resa till Stockholm och Uppsala, men jag är lite för distraherad för att blogga ordentligt.

Jimmy Callins tips:

På tal om cancer, här är en fin länklista om cancer

http://www.expressen.se/1.166054
http://www.expressen.se/1.451615
http://www.expressen.se/1.197655
http://www.expressen.se/1.241889
http://www.expressen.se/1.394556
http://www.expressen.se/1.183922
http://www.expressen.se/1.458891
http://www.expressen.se/1.390369
http://www.expressen.se/1.72650
http://www.expressen.se/1.368819
http://www.expressen.se/1.160167

Kritik mot nyliberalismens moraliska modell

Nyliberalismens syn på friheter och rättigheter är ganska despotisk i sin grund. Den bygger på grundtesen att det finns ett par grundläggande okränkbara värden (rätten till liv, val och ägande brukar ingå). Dessa värden får inte kränkas ens om en tydlig majoritet vill det. Redan här har du gått ifrån den demokratiska grundprincipen och samtidigt accepterat realismen som en given sanning, att världen bara kan uppfattas på ett sätt. Fleischer skriver om det i sin bloggpost om våld.

"Samtidigt vägrar jag att “ta avstånd från våld”, eftersom sådana trosbekännelser ger sken av att man sitter inne med en glasklar definition av var gränsen går mellan närvaro och våld – eller för den delen mellan miljöförstöring och våld."

Så nej. Eftersom vi inte har ett väsen som med en hundraprocentig klarhet kan tala om för oss vad som är rätt och vad som är fel, så är nyliberalismens och alla andra neokonservativa moralers syn på rättigheter ett despotiskt och antidemokratiskt drag. Ja, jag accepterar vad ni kallar majoritetens förtryck över minoriteten. Jag menar att demokrati är ett uruselt styrelseskick - representativt såsom direkt - men det är det bästa vi har. Det är långt ifrån lika ofta som en majoritet kan enas om att förtrycka en minoritet som en minoritet beslutar sig för det.

Nyliberalismen lämnar det öppet för en mindre grupp människor att tolka de värden som formulerats av nyliberala tänkare. Därför ser jag att nyliberalismen i grund och botten är en neokonservativism. Rätten till liv är inget svart och vitt. Rätten till liv krockar i frågor om abort, i frågor om självförsvar och övervåld, i frågor om ansvar. Därför kan nyliberalismens moral aldrig vara en grundläggande politisk filosofi eller en rådande ideologi.

Dagbok inför 2010

Nu blir den här bloggen personligare, läs annars isakgerson.se. I'll start.

Jag ser ljust på framtiden. Jag ser ljust för att jag ser goda tecken på ett bättre Sverige i framtiden. Jag ser tecken som säger att jag såväl som Piratpartiet kommer få mer inverkan på opinionen såväl som själva styrandet i sig. Jag firade nyår med goda partivänner. Det var underbart. Jag vill tacka Jacob Dexe som stod för festen.

Jag har diskuterat en del med Erik Josefsson om hur man kan integrera internationell politik i riksdagsvalet. Jag själv gillar inte att diskutera internationell politik, då man brukar fastna i EU som tyvärr brukar vara mycket av ett orosmoment tack vare deras syn på kopieringsförbud, annan immaterialrätt och deras väldigt restriktiva syn på internet. Men eftersom internet är nationsgränslöst funkar det inte att tänka i termer av nationellt hela tiden. Som internaut blir det svårare och svårare. Efter att märka hur det franska, iranska och kinesiska internet påverkar det relativt fria svenska kan vi inte sitta och rulla tummarna här.

Vi diskuterade även hur EU-politik kan bli nationell politik. Erik Josefsson vill skriva implementationsguider för de kommunikationsrestriktiva direktiv som Sverige har kvar att implementera. Vi talar IPRED2 och ACTA särskilt. Erik Josefsson informerade mig om att det troligen räcker med att en enda medlemsstat klagar på datalagringsdirektivet och hänvisar till artikel 8 i Europakonventionen (om mänskliga rättigheter).

Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv sitt hem och sin korrespondens.

Kan Sverige bli detta land? Är det så enkelt för oss att värna våra rättigheter. Jag är övertygad på att ett Piratparti i riksdagen skulle kämpa för det. Jag skulle se till att det hände.
Vi diskuterade även en svensk version av Internet Bill of Rights. Om jag kommer in i riksdagen ska jag lägga en motion om grundlagsändring. Jag vill att grundlagen ska försvara rättigheter på internet på samma sätt som den försvarar våra rättigheter i skrift. Men det ska vara omformulerat för att gälla kommunikationsinfrastruktur. Jag kommer snart publicera ett inlägg om det på isakgerson.se.

Just nu sitter jag på tåget mot Uppsala och njuter av att jag får gratis trådlöst internet. Min bibel till livet är boken MAckt, broccoli och kopimi. Det föreskriver just att

064. Hävda bestämt att alla ouppkopplade datorer är trasiga.

I Uppsala ska det planeras Parley. Jag tror det är ett bra sätt att connecta med piraterna i mitt framtida säte samtidigt som jag gör något sjukt produktivt. Min upplevelse var att Parleyt vi hade i Linköping förra året var otroligt bra för piratpartiet (Och väldigt kul). Jag funderar även på att kandidera till kommunalvalet där, men det måste jag diskutera med dem och gör det helst i köttvärlden (Ja, jag är lite fleischiskt old school). Dessutom måste jag hitta någon att skriva in mig hos över våren, eftersom jag inte flyttar förrän i sommar.

Imorgon kommer röstresultaten för förbundkongressen. Jag räknar med att bli vald som ombud. Jag har frågor att driva både som Ung Pirat och Piratstudent. Piratstudenterna är fortfarande i en ung fas, men utvecklas som energiskog. Jag tror att Piratstudenterna kan komma att bli en otroligt viktig del av piratpartiet. Varifrån skulle kunskapsevolutionen komma om inte från studenterna och lärosätena? Jag tror stenhårt på Piratstudenterna.

Till sist: Jag förväntar mig en vår fylld av patent, designskydd, mönsterskydd och andra kunskapsmonopol. Med vår RepRap* kommer vi kanske kunna åstadkomma en TPB-effekt på patentlagstiftningen. Drömmen är att se en illegalisering av patentintrång för privat bruk innan valet 2010. Det kan ge oss samma boost som illegaliseringen av upphovsrättsintrång för privat bruk 2005 gjorde 2006. Kanske bör vi själva börja diskutera det när RepRapen spridit sig. Jag har iallafall hög tilltro till att RepRapen kan hjälpa oss i patentdiskussionerna.

*RepRapen är en billig 3D-kopiator. Den har ett sådant pris och en sådan storlek att det är realistiskt att hoppas på att den börjar dyka upp i medelsvenssonhemmen. Den kan kopiera faktiska föremål, just nu i hårdplast. Det innebär att den kan kopiera patent-, mönster- och designskyddade föremål som man laddar ner från en lämplig pirathemsida, t.ex. The Pirate Bay. Den är även self-replicating. Den version vi äger kan kopiera 50% av delarna till sig själv. Version två kan kopiera 60% av sig själv. Evolutionen fortsätter.