Slacktivism

"Slacktivism (sometimes slactivism) is a portmanteau formed out of the words slacker and activism. It is a pejorative term that describes taking painless "feel-good" measures in support of an issue or social cause that have little or no practical effect other than to make the person doing it feel satisfaction. A person that engages in such activity is called a slacktivist.

Examples of slacktivist activities include signing internet petitions, the wearing of wristbands ("awareness bracelets") with political messages, putting a ribbon magnet on a vehicle, joining a Facebook group, posting issue-oriented YouTube videos or taking part in short-term boycotts such as Buy Nothing Day or Earth Hour."

Så beskriver wikipedia slacktivism. Ett problem som verkar bli värre och värre. Jag blev inspirerad att skriva om slacktivism när jag såg Svenskbladets artikel "34-årig svensk man räddar barnen i Afrika från svält" om en man som går med i en facebookgrupp mot afrikansk svält.
"En 34-årig man vid namn Jesper Andersson räddade på söndagskvällen igår barnen i Afrika från svält genom att gå med i Facebook-gruppen "Help Africa!". Av en ren slump upptäckte han gruppen när han tittade på en kamrats foton."
Dessa grupper kryllar facebook. Och jag vet inte som är värst. Att folk tror att de gör något gott genom att gå med i facebookgrupper eller att alla dessa grupper tar upp väsentligt av folk redan dyrbara tid och plats på internet.

Eller kanske att folk som annars hade kunnat aktivera sig och faktiskt göra någonting bra fastnar på facebook.

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper