Frivillig informationsöverlämning till polisen

Det är svårt att motsätta sig idéer som är frivilliga, det kan jag hålla med om. Särskilt om det hjälper mot ett av de mest fruktade brotten i dagens samhälle. City berättar idag om en tjänst som utvecklats i syfte att hindra våldtäkter. Att polisen under en kväll håller koll på din position med hjälp av din mobil.
"Många är rädda när de ensamma ska hem från krogen eller kvällspasset på jobbet. Robert Simonetti, entreprenör från Tyresö, vill ändra på det.

– Poängen med sms-tjänsten är att du snabbt positioneras via mobilen efter att du skickat ett sms. Polisen kan få reda på exakt var ”Anna” antastades och kan snabbt rycka ut dit, säger Robert Simonetti."
Men är det verkligen effektivt, tjänsten innehåller många brister för det första, detta skildras också i artikeln. Argumentet i andra meningen i följande citat är ett typiskt skräckargument.
"– Visst kan det bli det en del falska utryckningar om batteriet dör eller om man missar att sms-bekräfta. Men hellre det än att det verkligen händer något och man ligger där utslagen."
Frågan är vilka negativa följder tjänsten kan få när den blir populär. Försäkringsbolagen kanske säger att "Kan inte vi eller polisen spåra dig om kvällarna kan vi inte garantera din säkerhet, alltså får du inga försäkringspengar. Brottsoferjouren kan mycket väl göra likadant. Domstolar kan yrka på att om inte tjänsten använts är bevisningen bristfällig. Allmänheten kan tycka att man får skylla sig själv. Det sista har hänt innan, när man diskuterade våldtäktslagen och "utmanande klädsel".

Eller om du använder tjänsten kanske polisen kan använda den som bevis mot dig av typen "Du var mindre än 100 meter från brottsplatsen när rånet skedde". Vad händer då? Det är farligt att automatiskt överlåta sådan information till polisen. Eller såld information av typen "Du var hemma hos den här personen i en timme den kvällen trots att du har fru, vill du att hon får reda på det?"

Så säg nej till tjänsten innan den blir en nödvändig del av samhället!

Inga kommentarer:

Isak Gerson

Isak Gerson
Foto av Mathias Heinel

Om mig

Jag skriver egentligen på http://isakgerson.se/. Den här bloggen är tänkt som "överblivet".
Filosofi- och politikstuderande vid Lunds Universitet. Före detta student vid Katedralskolan Lund, Naturvetenskapliga programmet. Radikalliberalt kristen, fredshävdande, ekonomiskt högerorienterad, opragmatisk demokratihävdande, brinnande lobbyistisk, starkt immaterialrättskritisk, extremliberal pirat. 

Vilka rättigheter jag hävdar

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.

Creepers och dylikt

MediaCreeper Creeper