"Noting with concern that defamation [negativ kritik] of religions, and incitement [uppvigling] to religious hatred in general, could lead to social disharmony and violations of human rights, and alarmed at the inaction of some States to combat this burgeoning [växande] trend and the resulting discriminatory practices against adherents [anhängare] of certain religions and in this context stressing the need to effectively combat defamation of all religions and incitement to religious hatred in general and against Islam and Muslims in particular,"Tre saker är väldigt intressanta här. Att de vill "effectively combat defamation of all religions". De vill slåss mot kritik mot religion. Inte religiösa, religion! De vill bekämpa en idé. Nästa sak är att de speciellt syftar på kritik mot "Islam and Muslims in particular". Behövs det kommentera att de riktar in sig speciellt på sin egen religion i en mellanstatlig organisation som FN? Det tredje är att de talar om att kritik av religion stör "harmonin". Detta leder mina tankar till totalitära system och deras begränsningar av kritik.
Har detta fått några reaktioner i Sverige? Redan den 29/3 nämnde jag det i förbifarten. Debatten hade inte kommit igång. Henrik Alexandersson hade skrivit om det.
Nu tas det upp i SvD Brännpunkt också av Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten. Angående vilka som lämnade in resolutionen till FN (läs tidigare i inlägget) skriver de:
"Islamofascistiska regimer som lagligt stödjer stening av kvinnor, lynchning och mord på homosexuella, eliminering av oppositionella, förföljelser av minoriteter och andra religiösa grupper vill nu tillskansa sig också monopol på religiösa tolkningar."Vidare skriver de:
"Vi är fria att säga vad vi vill så länge våra ord inte innefattar förtal och ärekränkningar mot individer eller hets mot folkgrupper. Ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som ”folkgrupper”. Man får tycka och säga vad man vill om exempelvis kristendomen eller liberalismen."Jag är medveten om att många vill skilja på religion och politik. Och istället för att argumentera mot den åsikten tänker jag berätta hur det faktiskt är. Resolutionen kommer från länder vars politik utgår ifrån en mindre samling människors tolkning av deras egen religion. I dessa länder är politik per definition religion. De vill alltså förbjuda kritik mot deras politiska, i talande stund totalitära, system. Detta är sanning i dessa länder redan, men de vill lagstadga ett internationellt förbud mot kritik av deras system.
Detta gör det ännu intressantare att de vill ha ett specifikt förbud mot islamkritik.
Är detta acceptabelt?
2 kommentarer:
Väldigt bra skrivet Isak! Det är ännu en intressant utveckling inom yttrandefrihetens område!
Man tackar. Visst är det intressant. Framför allt eftersom jag inte tror att många västerlänningar hade ställt sig bakom resolutionen. Det är väl därför den sker på mellanstatlig nivå och inte nationell nivå.
Skicka en kommentar