"Problemet stavas Hamas"

Magnus Andersson, CUF-ledaren jag har fått större och större respekt för, har skrivit läsvärt om Israel-Palestinakonfliken. Han är inne på ungefär samma spår som jag. Han är varken anti-Israel eller anti-Palestina, men anti-hamas. Han börjar med att kritisera kritiken mot Israels våld:

"Att ständigt utsättas för angrepp är självklart något som inte befolkningen accepterar. Kraven på att staten ska kunna erbjuda beskydd är fullt naturliga och bör rimligen inte ifrågasättas. Femton sekunder är vad israelerna har på sig innan de måste vara i skyddsrummen när man utsätts för angrepp, det skulle vi inte acceptera. Från vissa debattörer hävdas att proportionalitet ska gälla, men vad skulle dessa säga om Israel skickade tillbaka raketer och självmordsbombare som inte palestinierna kunde skydda sig mot? Proportionalitet är ett oanvändbart begrepp när ena parten begår terrorhandlingar."

Han går över till att kritisera Hamas idé, en idé som jag haft svårt att förstå länge:

"Därför är det mycket märkligt att vänstersidan i svensk politik nu sprungit ut till försvar av Hamas som har som grundidé att utplåna staten Israel. Det är en skrämmande brist på förståelse för vad som behövs för fredsprocessen."

Den bästa meningen kommer i slutet. Det är detta som är kärnan i min åsikt i konflikten. Den tolkas ofta som anti-palestinsk enligt deras "med oss eller mot oss"-logik. Men här formuleras den på ett sätt som inte kan tolkas antipalestinskt:

"En trovärdig och långsiktig fred kan bara komma den dagen palestinierna leds av en organisation som älskar sitt folk mer än de hatar Israel."