Respekt och antisemitiska idéer

I ett demokratiskt samhälle ska man kunna diskutera frågor utan att skaffa sig fiender. Igår hade jag, som sagt i förra inlägget, en intensiv diskussion med ett stort antal anti-israeler (Tack Julius för ensamt stöd). Jag har stor respekt för de flesta av mina politiska motståndare. Jag kände inte många av de jag diskuterade igår, men jag respekterar dom eftersom väldigt många av dem hade sakliga argument. Vissa hade till och med källor. En av dem diskuterar jag ofta med. Vi har många meningsskiljaktigheter då han är röd och jag blå. Men jag njuter av våra diskussionen eftersom dom är både intelligenta och stimulerande.

Vad jag inte tål är för det första de som generaliserar, och ser väldigt svart och vitt. Min ståndpunkt var att jag var extremt kritisk till Hamas metoder. Som svar fick jag då bland annat frågor om hur jag kunde stödja Israeliska bombningar av skolor. Dessutom kunde inte personen hitta källa på det (en gissning är att källan är en vän till honom). Men då jag är rätt van vid stämpling och generalisering efter jag inte är särskilt PK störde jag mig inte särskilt mycket. Jag försökte istället förtydliga vad jag menade.

Vad som är värre var att en person kom med både personangrepp och hot, utan att faktiskt dela med sig av ett enda argument eller någon fakta. Det gör verkligen att jag tappar respekten för honom. I debatten hade jag en kort diskussion med honom där han faktiskt lyfte fram en åsikt. Vad som bör vetas när jag citerar det är att vi går i varandras parallellklasser, och att båda klasserna bjöds på en klassresa till Berlin för att bland annat besöka koncentrationslägret Sachsenhausen och konferenshuset i Wannsee där den slutgiltiga lösningen planerades.
Han: "DET ISRAEL GÖR ÄR VÄRRE ÄN HITLER!"
Jag: "Det är synd att du inte lärde dig något av besöket i Wahnsee och Sachsenhausen."
Han: "MEN FATTAR DU INTE VEM SOM BETALADE DET. DET VAR JUDARNA!"
(Jag tycker han är skyldig min pappa ett tack för resan isåfall.)

Jag tappar verkligen respekten för sådana människor. Dessutom vägrar han hälsa på mig nuförtiden. Uppenbarligen har jag, genom att diskutera en fredlig lösning, sårat hans känslor.