"Jag tycker mig se att det är huvudsakligen män - och då vanligtvis män som inte nått samma framgångar som kvinnorna - som krälar upp ur sina hålor och med fradga i mungipan och med behov av bettskena nattetid gräver i textarkiv på ett sätt och med ett intresse som jag inte kan erinra mig att någon ägnat åt de manliga storskrävlarna som från sina korrespondenttelefoner varit med om det ena mer osannolika än det andra."skriver Hanne Kjöller i "Jante är en man" om kritiken mot Liza Marklund. Det är ju helt ok att skriva då Kjöller, precis som Marklund skildrar en sann historia. Att hon glömt små detaljer som att det var Monica Antonsson som fick henne på fall med sin bok "Mia - Sanningen om Gömda". Hon har nog också glömt den detaljen att till exempel Isobel Hadley-Kamptz har gått ut och kritiserat henne starkt. Kanske försvann också den lilla detaljen rörande Åsa Linderborgs kritik? Det kanske inte räknas, för enligt de sanna historierna är det männen som styr och förvränger.
Mannen och agenten Niclas Lövkvist räknas ju inte heller, han är inte viktig i det stora hela. Det viktiga är att läsarna får veta den sanna historien. Ändamålet helgar medlen? Även när medlen inte nödvändligtvis är korrekta?
Männens attack mot Marklund - En sann historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar